hejhej. mina föräldrar är skilda och jag och min lillasyster bor hos pappa. jag är 14 år och min lilla syster är 7. Min lilla syster är lite efter i utvecklingen. Ingen av oss har någon kontakt med mamma längre och jag vet inte vad jag ska göra längre..jag förstår att min pappa har svårt att ta hand om henne. och jag gör allt för att hjälpa men jag räcker inte till.(vi har fått en familj som hon åker till någon gång då och då, hjälper inte alls) jag och min pappa pratar knappt längre. jag kan inte säga att jag saknar honom. jag vet inte om jag vill kalla honom min pappa längre.det gör så ont inuti i mig när han blir arg på henne (eller mig) och börjar skrika. då brukar jag ta henne i handen och gå in på hennes rum och prata med henne. när hon har lugnat ner sig brukar jag gå ut till pappa och säga till honom att han inte kan skrika och så. men han lyssnar inte. han säger bara att jag ska lämna honom i fred och sticka. han har till och med sagt åt mig att dra, att han inte ville ha mig hemma. för att undvika honom nu så är jag nästan aldrig hemma, är hos kompisar eller hos ngn i släkten. men när jag kommer hem är han jätte arg och säger att jag aldrig är hemma och städar, att det är han som får göra allt därhemma.jag har funderat på att dra till socialen väldigt många gånger, men jag vet att min lillasyster aldrig någonsin hade förlåtit mig för att hon är väldigt fäst vid min pappa. hon har redan förlorat honom en gång när hon blev tvingad att bo hemma hos vår mamma. jag vet inte vad jag ska göra längre, jag har pratat mycket med min faster om det och hon vet nästan allt om hans utbrott och hon säger att det är bara några få år att stå ut. tills jag kan flytta ut hemifrån. men jag vet inte om det är det bsta för min syster. att vi alltså blir flyttade till ngn annan familj för att man har ju hört mycket om vad som har hänt med adopterade ´barn. att de har blivit misshandlade, våldtagna börjar på droger med mera.jag älskar min lillasyster för att ta henne ifrån min pappa och älskar henne för mycket för att ha kvar henne här. jag vill inte att hon ska förlora det hon har kvar sedan hennes mamma svek henne på grund av mig för att jag inte ville ha kontakt längre. vad ska jag göra? snälla hjälp mig.
Svar:
Hej!
Vad bra gjort av dig att höra av dig till oss! Det är svårt för oss att säga vad du borde göra. Du är väldigt omtänksam och modig som försöker hjälpa din syster men du är 14 år vilket är alldeles för ungt för att ensam känna så mycket ansvar. Det är bra att du pratat med din faster men hon verkar heller inte ha någon idé om någon lösning. Ofta är det lättare för någon som är helt utomstående att kunna se både problemen och lösningarna. Det kan kännas jobbigt att prata med någon annan vuxen men det kan ändå vara en bra idé. På skolan har personalen tystnadsplikt, så ingen annan får reda på att du frågat om hjälp. Det kan kännas skönt att ha någon fler som vet om att det är jobbigt. Tänk efter om det finns någon på skolan som du kan prata med, antingen en lärare eller någon annan personal? Eller kanske någon annan vuxen du känner?
Du kan ju alltid ringa och höra med socialen hur de skulle vilja hjälpa er, utan att uppge era namn. Kanske de faktiskt kan vara stöd och hjälp utan att flytta på din syster?
Lycka till och ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
