Hejsan.
När jag var mindre, när jag gick i 4-6 så var jag "populärast" i klassen, alla ville vara med mig och alla ville alltid veta vad jag tyckte, vad jag skulle göra efter skolan osv.. När jag började i 7an så var de bara jag och en av mina dåvarande bästisar som började i samma klass, de ledde till att jag tappade kontakten med nästan alla, och vi va aldrig.
Jag var nästan varje dag med S (vi kan kalla henne de) under hela högstadiet. När vi slutade 9an så tappade jag kontakten med henne också, träffade henne kanske 3 gånger på 2 år? Nu är de 3 år sen jag slutade i 9an. Jag skaffade inga nya kompisar som jag umgås med under högstadiet, för jag ville inte bli lämnad och sårad som jag redan blivit. Jag känner mig så ensam. Jag har nästan inga kompisar kvar. Jag har en "bästa vän" som jag träffar kanske 1 gång i veckan, och en kompis som bor 2 mil ifrån mig som jag träffar inte ens en gång i månaden. Pratar lite då och då med en kompis som jag känt sen lekis men vi träffas aldrig och gör något kul. Jag har aldrig något att göra och släktingar och familj klagar på att jag bara sitter hemma. Men jag har ju inget annat att göra, går inte i skolan, har inget jobb, ingen hobby och bara praktik 2-3 dagar i veckan.
Vad ska jag göra? Har jättesvårt för att träffa nya kompisar för att jag inte litar på folk. Jag är så ensam..
Svar:
Hej!
Att ha massa kompisar eller inte brukar variera ganska mycket. En del umgås i kompis-gäng, medan vissa har någon enstaka vän som man umgås med. Att man byter kompisar under sitt liv är också vanligt och en anledning till de kan vara att man växer ifrån varandra. Det kan vara så att man har olika intressen och när man växer upp så förändras man som person väldigt mycket och man brukar prata om sökandet efter sin identitet. Med det kan man byta både kompisar, intressen och klädstil. Det kan kännas trist när man tänker tillbaka på gamla vänner och minnena man har tillsammans, men det är också en del av livet. Livet går liksom framåt, lika så ditt liv och din utveckling. Du skriver att du har några kompisar som du höra av dig till och träffar ibland. Kanske kan du fråga om ni ska hitta på något oftare och på så sätt kunna umgås mer. Du skriver också att du är rädd att bli lämnad ensam och därför skaffade du dig inga nya kompisar på högstadiet. Är det så du känner nu också; att du är rädd att bli ensam och istället låter bli att lära känna andra. Det gäller att våga och att ta chansen. Kanske finns det någon på din praktik som du känner gemenskap med som skulle kunna vara en potentiell kompis. Eller om du har en fritidssysselsättning som kan föra ihop dig med likasinnade?! En del träffar nya kompisar via internet; kanske har du något favoritband/musikstil och kan finna gemenskap med andra som tycker lika på nätet. Du nämner att du har en kompis som du pratar lite då och då med som du känt sedan lekis; kanske kan du föreslå att ni hittar på något en dag. Det kan kännas svårt men jag tror på att våga gå över sina begränsningar; att helt enkelt våga annars vinner man inget!
Ta hand dom dig!
Tjejjouren.se
