Jo... Alltså, så här är det: Jag går på högstadiet och betygen har helt plötsligt blivit väldigt viktiga. Jag har aldrig varit dålig i skolan, men helt plötsligt så går det neråt... Mamma är ledsen för att min syster inte längre vill bo här och det går åt helvete för henne i skolan.
Jag känner att jag inte kan ta upp "skolsaker" med henne för att jag känner att jag måste vara sjukt duktig i skolan eftersom min syster inte är det. Så när jag försöker vara duktig och plugga så händer det här: jag gör i ordning mellis och sätter mig framför vår TV för att ha lite "sällskap", eftersom jag är ensam hemma till middagstid. Jag har dessutom väldigt svårt för mörker och ensamhet, jag måste alltid ha tänt överallt när jag är ensam hemma och jag måste ha TV och musik på. Jag har prövat att bara ha musik på när jag pluggar men det funkar inte, jag måste "se" något när det kommer ljud ifrån det... Sedan ska jag ta i tur med alla mina läxor, och klockan är helt plötsligt fem.
Jag tänker att jag kan se ett sista program på teven, för det där programmet kommer ju bara på onsdagar eller oj det där har jag ju inte sett på länge... o.s.v. Sedan när nu det där programmet är färdigt så har klockan blivit runt 6-7 och då är mamma redan hemma, så då var all denna musik och TV värdelös. Mamma undrar om jag inte har några läxor, och då svarar jag nej.
Jag ljuger. Jag känner att jag måste vara med henne och vara där för henne, nu när min lillasyster säger att hon vill flytta till Tierp, Uppsala där pappa och pappas flickvän bor. Sedan när mamma då har kommit hem så äter vi middag och jag pratar med henne. Min lillasyster gör även så att hon inte pratar med oss när det är problem och sedan blir hon sjukt arg när vi inte hjälper henne. Jag är rädd för att hon har ADHD. Hon får liksom som attacker. När vi var bortresta i tre veckor nyligen så åt hon knappt någon mat, och då blev jag även rädd för att hon hade anorexia eller bulimi. Men hon klagar jämt och ständigt på att hon är så smal, så det kan hon väl inte ha? Jag menar, om man vet om att man är smal, då har man väl inte den sjukdomen? Jag påpekade detta och då blev hon rasande. Jag var ju bara orolig.
Vad ska jag göra? HJÄLP.
Svar
Hej!
Vad starkt av dig att ta kontakt med oss! Det låter som att det händer mycket hemma hos dig som du går runt och tänker på och mår dåligt över. Det är svårt för oss att hjölpa dig såhär över ett mail. Vårat råd till dig är att ta kontakt med en en tjejjour nära dig, ungdomsmottagning eller kurator på din skola för så här ska du inte behöva gå runt och bär på själv. Här kan du hitta alla tjejjourer i Sverige.
Det brukar ofta kännas lättare när man får prata med någon utomstående som kan ge dig tips och råd. Du kan även ta kontakt med din lokala tjejjour om du vill få hjälp att hitta en kurator.
Ta hand om dig och Lycka till!
/ Tjejjouren.se
