Hej, igen!
Jag har en bästavän som skäms för allt, hon säger aldrig något i skolan, eller när okända kan höra. Jag hatar det! Hon tror inte på sig själv alls, och trycker ned sig själv jämt och ständigt. Detta färgar även av sig lite på mig vilket jag avskyr!Hon och jag har aldrig riktigt haft en "Naw-bästis-relation" och hon har svårt att öppna sig, därför kan vi aldrig prata om detta ordentligt. Min DRÖM är att jobba med ungas självkänsla och självförtroende när jag blir äldre, men vågar jag ha henne som "försökskanin". Min plan är nämligen att köpa tre stycken självkänsla/förtroende bocker till henne i födelsedagspresent. Plus att ge henne en dagbok och ett handskrivet brev. Jag vill att vi ska kunna lita på varandra fullt ut. Hon vill aldrig visa sina rätta känslor heller, hon slår bara på ett falskt leende. T.ex om vi blir supersura på varandra i skolan så pratar jag jättemycket om varför jag är dur med HENNE, men då går hon iväg och viskar till någon annan kompis hur dum i huvudet jag är. Är detta hennes personlighet, eller borde jag försöka hjälpa henne?
Svar:
Hej!
Kul att du vill jobba med unga och självkänsla!
Det här med att hjälpa kompisar kan vara lite klurigt. Att ha en vän som verkar må mindre bra eller har dåligt självförtroende kan vara något man oroar sig för och det är inte ovanligt att då fundera på hur kompisen skulle kunna må bättre och om det finns något man kan göra för att stärka eller peppa. Rätt mycket av att vara stöttande kan handla om att bara visa att man finns där och att fråga hur kompisen mår eller visa att man kan lyssna om kompisen vill. Det verkar också på det du beskriver som att du har försökt ganska mycket och frågat henne, men att hon inte riktigt ”nappat”. Om din vän inte pratar med dig om det här kan det vara rätt svårt att göra så mycket mer. Kanske är det inte så illa med hennes självförtroende? Eller så vill hon helt enkelt inte göra något åt det? Det är svårt att veta om hon inte berättar det.
Det är aldrig fel att vara peppande gentemot kompisar och uppmärksam till hur de mår, men det kan vara viktigt att sätta gränsen när det känns som att det tar energi från en själv och också fundera på om en kompis har satt en gräns. Kanske är det här något hon inte vill prata om mer? Om hon faktiskt har dålig självkänsla kan ingen annan än hon säga. Inte ens en psykolog kan säga exakt hur en annan människa fungerar så ingen kan kräva att du ska kunna det. Du beskrev också att du känner det som att hennes inställning ”färgar av sig” på dig. Man kan bara vara ett stöd, och det är det svårt att vara om man känner att man själv mår mindre bra, så det är viktigt att aldrig sätta sig själv i andra hand och att fortsätta vara som man själv vill och göra sånt man tycker är kul.
Om du tror att din kompis kommer att uppskatta böckerna och brevet så tycker jag att det låter som en fin present, men jag tror det är viktigt att ge dem till henne först och främst för att du tänker dig att hon vill ha dem. Att ge böckerna med någon slags baktanke om att hon behöver dem kanske är bättre att vara försiktig med - särskilt om du som du beskrev vill att ni ska kunna lita på varandra. Om det är så att hon skulle behöva lite extra peppning för självförtroendet så kommer hon nog tyvärr bara ta emot den hjälpen om hon i första hand vill ha den själv.
Hoppas det besvarade några av dina funderingar! Hör gärna av dig igen!
Ta hand om dig!//Tjejjouren.se
