Om jag väljer min ensamhet är det inte läskigt.
Jag har problem. Stora problem. Som att jag aldrig blir nöjd. När havet är lugnt finns det inga vågor att surfa på. Även fast det är svårt, att ta alla dessa vågor. Även fast man ramlar, slår i sig, blöder lite så är det faktiskt kul att surfa. Man lever.
Ensamhet var en av mina största rädslor. Ett svart hål jag kände mig fast i för några år sen. Jag trodde att jag var ensam. Att ingen fanns där.
Sanningen är att alla fanns där men jag ville inte se det.
Man vill att någon kommer och räddar en. Det finns någon som kan ta din hand. Men den personen kan inte dra upp dig om du inte gör ett försök till att komma upp. Rädda dig själv.
Var inte beroende av någon annan. Vi är ensamma i våra tankar. Så är det alltid.
För mycket av något är oftast inte nödvändigt. För mycket ensamhet är för ensamt. För mycket sällskap kan man tillslut tröttna på. Men nu för mig? Jag är inte ensam. Men jag är inte inte-ensam heller. Jag är likgiltig. Jag vill vara lite ensam. Fokusera på mig, hitta mig själv. Men jag vill inte förlora någon som står mig nära. Men det känns som om jag tar ett avstånd.
Så ensam vill jag inte vara. Bara lite. Jag vill vara självständig. Jag vill ha någonting att surfa på. Ge mig utmaningar. Det här är för säkert. För säkert kan bli farligt. För ensamt kan bli tomt. För mycket människor omkring oss kan göra oss galna.
Till alla er som känner er ensamma. Ni är så ensamma som ni gör er. Ni är inte ensamma. Alla räknas. Alla i ert liv. Njut lite av ensamheten medan ni kan. När ni har massa människor omkring er och ni vill ha en ensam stund och då tar avstånd finns det chans att någon blir sårad.
Är du ensam? Ta kurs i någonting. Lär dig nya saker. Gör någonting vettigt. Stäng inte in dig i en onödig liten låda. Kom ut. Ensamhet är inte så illa. Ensamhet kan botas av ingen annan än dig själv till att börja med.
Lägg till kommentar