Jag känner mig naken utan smink, utblottad och konstig.
Jag har finnar och synliga porer, påsar under ögonen och röda fläckar vid näsan.
Jag sminkar mig minst tre gånger i veckan, concealer, foundation, kajalpenna, flytande eyeliner, mascara och läpglans.
Alla dessa sakerna använder jag nästan varje dag, måndag-onsdag och sen i helgerna om jag ska till fest.
Jag började sminka mig när jag var 13 år och gick i sexan, då sminkade jag mig varje dag med foundation, pudder och mascara. Jag blev vackrare när jag var sminkad men det var ingen som la märke till mig, i 8:an började jag sminka mig med svart ögonskugga på ögonen och klädde mig som en punkare/emo och folk pratade skit bakom ryggen på mig och kallade mig alla möjliga öknamn.
Sen slutade jeg använda mig av svart ögonskugga och använda istället mycket kajalpenna och mascara, men jag behöll min klädstil. Sen när jag började i gymnasiet för två år sen så ändrade jag min sminkstil till att bara använda concealer, foundation och mascara och tyckte att det var snyggt och att jag så mognare ut.
Sen börja jag mitt andra år och orkade inte sminka mig när jag om torsdagen och fredagen skulle jobba på skolan, torsdagen hade vi några nya elever och en av dom var en kille som tyckte, att fast jag var osminkad så var jag en av de mest vackra tjejerna han någonsin hade sett. Vi blev ihop efter någon månad men han berättade först vad han tänkte om mig första gången efter vi hade varit ihop i en månad.
Han tycker att jag är vackrare utan smink än med smink, han älskar min kropp och älskar formen på mitt ansikte... Och jag älskar när han håller och mig och viskar i mitt öra att jag är vacker :3
Det spelar ingen roll om jag är sminkad eller osminkad när jag är med honom, men när jag är ensam utan smink... Så känner jag mig naken...
Lägg till kommentar