Skam

Amy: "Barn ska inte veta vad skam är"

Ett inlägg om att vara sju år, vara med om något hemskt och skämmas så mycket att man vill fly.

Närbild på blommig tröja som säger "I don't"

Ester: "Vad fan har vi att skämmas för egentligen?"

Varför skäms vi över huvud taget? Är det för att vi tror att ingen kommer tycka om oss om vi inte ser ut som de plattmagade modellerna i H&M:s sommarkampanj?

Julia: "Jag fattar inte att jag kunde tycka om honom"

"I skolan märkte jag att han hade slutat stirra så drömmande på henne, nu hade hans blick vänt sig, mot mig. Hans glittrande blå ögon och hans doft av Axe-deodorant slog emot mig. Jag höll på att flyga av stolen. Han var så vacker."

Hannah: "Pappa älskade flaskan mer än oss"

Jag har alltid skämts över att min pappa dricker mer än andras föräldrar. Jag har alltid tyckt att det har varit pinsamt att säga att min pappa inte har något körkort och behövt förklara att han blev av med dig när han satt onykter bakom ratten.

Vera: "Jag skäms över att jag har blivit så feg"

Jag skäms över att det är så oerhört mycket som skrämmer mig nu mera. Allt skrämmer mig. Eller i alla fall nästan allt. Jag kan inte ens lita fullt ut på mina vänner eller släppa in dom för jag är för rädd att dom kanske skulle lämna mig eller såra mig.

Elin: "När du är lätt som luft är du... död"

uttorkning. Veckorna på sjukhuset övergick till månader. Jag fortsatte träna, hälla näringsdrycken i blommorna och gömma mat. Jag kommer aldrig att glömma dagarna när tre behandlare fick hålla i mig, trycka upp munnen och hälla i mig näringsdrycken. Hur mycket jag sparkade dem, hur jag slog dem och hur jag med all min kraft försökte få de äckliga kalorierna att inte nudda mina läppar.