Rädd över min vän

Hej! Jag har en vän som står väldigt nära mig och har gjort det sedan jag gick i 1:an, vi har alltid haft en speciell vänskap och är väldigt lika varandra även fast våra familjer och kulturer är helt olika varandra. Vi har alltid haft så roligt tillsammans även om vi båda har ett svängande humör och kan säga saker till varandra utan att tänka efter. Hon är egentligen 1 år äldre än mig men går också i 7:an med mig eftersom att när hon först kom till Sverige för flera år sedan så kunde hon inte svenska.
Jag har aldrig varit orolig över att hon har det svårt hemma bara att det kan vara lite jobbigt för henne eftersom dom bor i en ganska liten lägenhet med hennes farmor, mamma, pappa och hennes 5 syskon. Vilket betyder att hon måste ta mycket ansvar hemma och inte alltid så lätt att träffa henne eftersom hon kan ha mycket att göra. Men nu i 7:an känns det som om allt har förändrats. På höstterminen märkte jag inte av något speciellt, vi båda var mest skoltrötta och betedde oss som ungdomar gör i den åldern. Men på vårterminen var det som det sakta smög sig dit, något som inte brukar tillhöra vanligheten. Hon började skolka mer och mer, det började med en gång varannan vecka sen en gång i veckan och när det blev som värst så gick hon i stort sett ifrån varje dag eller var inte ens där. Det kunde vara så att hon kom cirka en kvart sent på morgonen till skolan stannade några lektioner sen bara drog. Förut var hon iallafall bra på att frånvaroanmäla sig och dölja från lärarna men det var som att hon sket i det också. När hon är i skolan är hon också som i en egen värld och sitter mest med sin Ipad och är väldigt okontaktbar. Och såklart har jag försökt prata med henne, dom gångerna hon vart där men hon har bara skrattat bort det, jag har frågat henne om hennes föräldrar inte säger något då säger hon bara att hon brukar låtsas gå till skolan sedan vänta tills dom gått till jobbet och sedan gå hem, hon verkade ha en massa knep men jag tyckte ändå det var konstigt. Hon har även börjat blivit väldigt elak, sagt ganska taskiga saker till mig som att jag skulle inte bry mig om du bytte skola jag behöver inte dig eller ignorera mig när jag försöker prata med henne. Fnysa vad om jag säger hej till henne, eller om jag försöker vara trevlig mot henne kan hon säga saker som att varför skulle jag vilja va med dig. Det gjorde väldigt ont i mig eftersom hon betyder ganska mycket för mig och det värsta var att det verkade nästan som om hon njöt av att trycka ner mig eller att hon inte brydde sig alls om vad hon sagt till mig, hon kunde skratta lika mycket efter att ha fått mig att må dåligt och om hon ser att jag tar illa upp kan hon bli jätte irriterad och säga typ sluta vara så ledsen du är så sjukt irriterande du gnäller bara det är du som förstör mitt liv osv. Hon började förstå mer och mer att jag blev ledsen av vad hon gjorde så sedan försökte hon vara extra snäll istället och bete sig så oerhört konstigt som inte var hon, hon sa till mig är jag tillräckligt snäll nu? Jag skakade bara på huvudet oförstående. Det vad som att hela hon hade förändrats hela hennes attityd hennes personlighet allt?? Jag började ju mer och mer förstå att detta måste ju bero på någonting, hon kan inte må bra jag har även sett att hon kan ha som röda rivmärken eller brännmärken mer och mer på sina handleder när jag frågar så skrattar hon bara och säger att hennes kompis rev henne på skoj. I början av terminen så brukde jag också skolka som henne, kanske inte lika mycket som henne men typ en gång i veckan för jag inte mådde bra jag var oerhört stressad och ledsen av många saker men jag pratade med henne om det för jag hade tillit till henne och saker och ting löste sig. Så jag bestämde mig att prata med henne och frågade hur hon mådde, men det funkade inte häller först skrattade hon bort det och sa men allt är bra jag orkar bara inte gå i skolan vem orkar liksom? Men jag fortsatte vara på henne och frågade henne för något måste det ju vara men då blir hon bara jätte arg och säger att det är jag som får henne att må dåligt för jag bryr mig för mycket så går hon. Jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till längre, jag har andra vänner i klassen men jag känner inte dom så bra och känner inte att jag kan prata med dom om det här. Nu är det ju absolut slutet av terminen och vi får sommarlov på tisdag, jag har inte sett henne i skolan på länge och började bli riktigt orolig. Igår så snapade hon mig när hon var i skolan vi hade en speciell dag för att fira våran skola som vi har varje år med aktiviteter osv. Och hon visste inte vart hon skulle vara eftersom hon inte var med när vi fick information så hon skrev till mig, jag var inte i skolan då för jag var på min kusins studentfest men skrev till henne att hon hade innebandy och jag tror det finns lappar på dörrarna vart hon ska vara. Hon blev irriterad och sa att hon skulle skita i allt och gå hem, och då fick jag bara nog och skrev en lång text om att jag var orolig över henne hon skrev bara ”hahah det är inget speciellt jag tar bara lite sommarlov i förväg” det gjorde ont i mig vilket betyder att det kommer vara min först sommaravslutning utan henne, vi brukar alltid sjunga tillsammans och det kändes konstigt. Jag undrade hur hennes föräldrar inte tillslut skulle förstå om hon var hemma så mycket då skrev hon bara ”hahah men jag går ju inte hem” jag frågade henne vart hon gick och då skrev hon ”deruu” jag försökte fortsätta tjata på henne men det ända jag fick ur henne var något oförstående om att hon gick hem till mig? Jag gav upp struntade i henne och firade min kusin istället. Senare på kvällen så skrev hon till mig som ingenting och skickade glada selfies frågade hur jag mådde och allt jag var ganska ledsen över allting så jag orkade inte ens bry mig om henne, hon märkte det och till slut sa hon ”du kommer vara den först som får veta vart jag brukar gå”. Det tog ett tag men till slut berättade hon att hon brukade gå till sin 17 åriga crush en kille som bor en bit bort härifrån och som hon länge tyckt varit jätte snygg hon sa att hon hade skrivit med honom jätte mycket och att han hade sagt att om hon mår så dåligt över skolan ska hon komma till honom istället. Jag hade väldigt svårt att tro på det där så skrev är du seriös?? Hon pratade bort det och skrev om annat så jag skrev till henne att jag inte var säker på om jag trodde henne hon skickade en bild när hon grät och skrev att hon trodde hon kunde berätta saker för mig och att hon tyckte det var jätte respektlöst att jag inte trodde henne. Jag låtsades att jag trodde henne för att hon inte skulle vara ledsen men jag förstod verkligen inte hur det hörde ihop, och blev trött och slutade skriva med henne. Nu snurrar alla tankar i huvudet på mig, om hon inte går till honom vart går hon?? Och om hon går till honom är hon ens säker där, han är 17 år och hon är 14 vem vet vad han kan göra?? Kan hon ha det svårt hemma utan att jag märkt något? Vad ska jag göra innan det blir försent och hon mår allt för dåligt och jag inte ens kan få kontakt med henne?! Jag förstår verkligen inte vad som händer jag är jätte orolig.