Hej! Jag har precis kommit hem från ett år i Australien. Dagen då jag lämnade Australien hade jag bott tillsammans med en kille i ett år och han var allt för mig. Han var min kille men han var också min bästa vän. Jag kom tillbaka till ett kallt Sverige och insåg ganska fort att här inte finns någon alls av mina gamla vänner kvar. De har alla flyttat iväg och jag känner mig alltid så ensam. Jag känner mig ensam även när jag är på mina fotbollsträningar och där är ju ändå 15 andra tjejer som jag pratar och skojar med. Även om jag inte hade så många vänner i Australien heller så kände jag mig aldrig ensam där, de få jag hade där var verkligen de bästa jag någonsin haft inklusive min kille. Men jag var tvungen att åka tillbaka till Sverige, jag kan inte ens kalla Sverige för mitt "hem" längre, jag vet inte var mitt hem är och det är jobbigt att ha familj i Sverige men alla vänner i Australien. Jag vet inte helt säkert men det känns som alla dessa känslorna av ensamhet smittar av sig på mitt självförtroende också och på fotbollsträningarna känner jag aldrig att jag är bra nog. Jag har börjat träna två gånger om dagen nu allt för att träna upp min kondition och styrka ännu mer, men det känns som om alla andra är så mycket bättre än mig! Allting är alltid värst på kvällarna nu. Efter att jag kom på att om jag tränar direkt när jag stiger upp på morgonen så hinner jag inte tänka så mycket så har kvällarna nu blivit mitt stora problem. Jag gråter ofta, har jättesvårt för att somna och när jag väl somnar så drömmer jag så mycket och vaknar väldigt ofta. Jag känner mig inte alls utvilad på morgonen! Jag har jättesvårt för att slappna av och sitter alltid försjunken i mina tankar. Jag bor just nu hos mina föräldrar och det är klart att jag har bråkat eller varit irriterad på dem förr det ingår väl i att vara tonåring men jag har aldrig bråkat speciellt mycket med dem om man jämför med mina kompisar. Men nu går det inte en dag utan att jag är irriterad och snäser av min pappa! Jag vet inte hur länge till jag orkar att hålla upp min fina fasad utåt det gör ont när allt snurrar runt inom mig!!!
Svar: Hej och tack för ditt mejl!
Det låter som att du hamnat i en svacka och har lite kämpigt att komma upp igen. Det låter ändå som att du är väl medveten om din situation och vad det är som får dig att må dåligt, saknaden efter dina vänner i Australien och ensamhet som mött dig hemma i Sverige igen. Genom att du själv vet om vad det är som får dig att känna dig ensam, ledsen och nerstämd så är det lättare att må bättre igen.
Saknaden efter vänner kan kännas riktigt tungt och motivationen till att göra saker kan ligga lågt. Fundera på om det finns sätt att hålla kontakten med vännerna i Australien?! Kanske kan ni höras via internet; chatta och skriva mejl och på så vis hålla kontakten och ni kanske till och med har möjlighet att träffas någon gång. Det kan kännas väldigt ledsamt att inte kunna umgås med de som står en nära men istället för att vara ledsen och nerstämd-fundera på om du kan vända det på något vis. Det är ju inte så att de är helt ute ur ditt liv. Visst är det ett stort geografiskt avstånd men idag är det många som har kompisar världen över och det finns sätt att hålla kontakten! På så vis kan ni ändå vara en del i varandras liv!
Du berättar även om ditt fotbolsslag och att ni skojar och pratar med varandra! Det låter jättebra och hoppas ni har en fin gemenskap bland tjejerna! Kanske kan ni hitta på något utanför fotbollsplanen och på så vis lära känna varandra på ett mer personligt plan?! Det är jättebra att du är med i laget och på så vis komma in i en gemenskap! Ibland kan det ta lite längre tid innan man hittar en vän balnd lagkamraterna.
Hur ser din livssituation ut annars? Går du kanske i skolan eller jobbar du? Ta en funderar på hur ditt liv ser ut och kanske finns det något där som kan göra att ditt humör kan påverkas till det bättre! Kanske kan du prata med dina föräldrar om hur du mår och på så vis få peppning och stöd från dom! Ibland kan det räcka med att få prata av sig när allt känns extra tungt och på så vis få nya krafter. Kanske anar dina förldrar redan att du inte mår så bra då du själv skriver att ni bråkar mycket hemma. Om du känner att du mår så pass dåligt att du inte kan göra något själv åt situationen så rekommenderar jag dig att kontakta skolkurator/sjuksköterska om du går i skola. Annars kan du vända dig till ungdomsmottagningen eller familjeläkaren i din kommun för rådgivning!
Du är välkommen att kontakta oss om du vill prata/skriva av dig!
Vi finns här för dig! /Tjejjouren Athena
