Hej.
Jag är 14 år och jag bor tillsammans med min 3 år yngre bror och min pappa. Tyvärr gick min mamma bort när jag var 3 år, men var så liten så kommer knappt ihåg henne. Hon är i princip en kvinna på en bild för mig.
Pappa har alltid varit noga med att ge mig och min bror Robin en så bra uppväxt som möjligt trots det som hände min mamma. Pappa har haft några flickvänner, men nyligen gjorde han slut med sin sambo Theresé och de har varit ihop i 7 år, hon blev som min extra-mamma.
Pappa blev och är väldigt ledsen, vilket jag självklart förstår. Jag gick in i puberteten redan när jag var 10 år och har redan fått mens, bröst och svaga kurvor. Men nu när jag frågar hur jag ser ut har pappa börjat säga saker som: "Hade inte du varit min dotter hade jag bett om ditt nummer".
En gång när vi såg på film och jag hade somnat vaknade jag upp av att pappas hand var innanför mina trosor och "höll på". Jag såg direkt att han hade gråtit och grät fortfarande.
Förra veckan hände det jag aldrig ville vara med om. Pappa brottade ner mig och bar mig till sängen. Jag sparkade som en galning för att försöka komma loss men pappa är ju väldigt mycket större än mig. Han höll ett hårt grepp runt mina händer samtidigt som han drog av sig byxorna och sedan mina trosor. Minns att jag i tumultet t.om försökte bita honom i armen.
Jag grät, kände mig så fruktansvärt sviken. Min älskade pappa, som är den bästa pappan i världen, våldtog mig. På morgonen överraskade han oss med lyxfrukost, sånt vi aldrig får äta annars för vi är ganska nyttiga och sen sa han förlåt.
Jag har svårt att sova på nätterna. Så fort jag sluter ögonen känner jag greppet runt mina handleder, trycket mot min bröstkorg som gör det svårt att andas och den svidande känslan där nere.
Kan man få hjälp att bearbeta detta, utan att han behöver bli polisanmäld?
Svar
Hej!
Vad modig och klok du är som vänder dig till oss och berättar det du har blivit utsatt för. Vi finns här för dig. Du berättar att din pappa har våldtagit dig och du vill ha hjälp att bearbeta detta utan att göra en polisanmälan, har jag förstått dig rätt?
Det kan kännas väldigt läskigt och jobbigt att polisanmäla någon en älskar. Som barn tar en mycket ansvar för sina föräldrars beteenden och vill gärna skydda dem. Det låter som att du vill hitta en lösning på ditt problem som inte drabbar din pappa och det är förståeligt. Ni bor ihop och kanske tycker du synd om honom efter allt som hänt. Du kanske undrar: var ska jag bo om pappa hamnar i fängelse? Vad kommer pappa att göra om jag anmäler honom?
Detta är vanliga tankar och vanligt att ta ett stort ansvar. Men det din pappa har gjort är fel och olagligt, oavsett hur dåligt han mår finns det ingen ursäkt för det han har gjort. Du har ingen skuld i detta och det är inte ditt ansvar att lösa problemet. Du har inte gjort något fel! Det din pappa har gjort mot dig är ett allvarligt brott. Han har skadat dig och du ska inte behöva utsättas för något sådant i ditt hem eller behöva gå runt och vara rädd för att det ska hända igen. I ditt hem ska du vara trygg och din pappa ska ta hand om dig, inte våldföra sig på dig. Har han gjort det en gång, finns det risk att han gör det igen, även om han ber om förlåtelse och verkar ångerfull nu.
Om du pratar med en kurator på din skola eller ungdomsmottagning kan du få hjälp både att bearbeta det som hänt och få hjälp att bo någonstans tryggt. Det är förstås ingen drömtillvaro, men du behöver skydd för att kunna bearbeta det som hänt. Du ska inte behöva ha sömnsvårigheter och vara rädd i ditt eget hem. För att må bättre behöver du fokusera på dig själv inte oroa dig för din pappas mående.
Det bästa sättet att bearbeta det som hänt är att ta det på allvar och inte försöka släta över eller tysta ner. Det är precis som du säger: din pappa svek dig. Det är han som behöver ändra på sig och sona sitt brott, inte du.
Om du går och pratar med en kurator eller skolsköterska så måste de göra en orosanmälan som i sin tur kan leda till en polisanmälan. Om du går och pratar med en tjejjour så måste inte de på jouren polisanmäla beroende på situationen. Men vi råder dig att göra det och vi stöttar dig gärna i att göra anmälan och hitta en lösning för dig. Har du någon vän som kan du prata med? Som kanske kan följa med dig till kuratorn eller en jour? Det finns även jourer som är specialiserade i stötta och hjälpa personer som blivit utsatta för våldtäkt av en familjemedlem/närstående och som har jättebra information kring vad som kan hända om du skulle välja att polisanmäla. En sådan jour är nxtME där du kan få information om lagar, få en stödperson eller enskilda samtal. Kontakta de gärna, du förtjänar att må bra och känna dig trygg <3
Kram!
/Tjejjouren.se
