Hej! Nu tänkte jag berätta något oerhört personligt som jag aldrig berättat för någon och det är att jag för cirka 6 år sedan blev vidrörd på ett väldigt obehagligt och ganska sexuellt sätt. Detta var när jag var cirka 10 år och min bror brukade liksom massera och ta på min rumpa, jag fann det väldigt obekvämt redan då och jag ångrar så mycket för att jag inte sa något just då. Främst för att jag var så ung och visste inte om det var rätt och hur jag skulle reagera, men det var klart väldigt obekvämt för mig. Detta var trots allt längesen och min bror han varit den bästa brodern mot mig och han kommer inte så ihåg detta antar jag. Vilket gör situationen bättre för mig då jag skulle skämts om han mindes det men å andra sidan vet jag att om jag skulle berättat detta för någon skulle INGEN har trott mig och hans skulle nog lekt dum. Alla oddsen skulle vara mot mig, främst för att han är "favorit sonen". Grejen är att detta fortfarande är något jag ibland tänker tillbaka på och detta mår jag dåligt av, även om det var så "grovt" är det ändå ett minne som jag vill radera ur mitt minne, något jag vill glömma. Men det vet jag att jag aldrig kommer att göra, och idag har det varit en sådan dag när jag tänkte tillbaka på det här och resulterat till att jag just nu mår skit och att jag kände för att få ut all ilska som jag hållt inom mig i alla dessa år. Ni är dom ända som jag kan vända mig till, vad ska jag göra?
Svar
Hej!
Vad modigt och bra att du hör av dig till oss med dina tankar och funderingar.
Du berättar att du för 6 år sedan, när du var 10 år gammal, blivit vidrörd på ett obehagligt och ganska sexuellt sätt av din bror. Du skriver att han masserade och tog på din rumpa vilket du fann väldigt obekvämt och att du idag ångrar att du inte sa något just då.
Först och främst vill jag påpeka att det din bror gjorde mot dig var fel, att ta på någon utan ens samtycke är ett sexuellt övergrepp och aldrig okej. Precis som du skriver kan det vara svårt att veta vad som är rätt och hur man ska reagera vid en sådan situation när man är så pass ung. Att du reagerade som du gjorde är därmed inte konstigt och ingenting som du ska känna skuld eller skam inför. Att du fortfarande funderar och mår dåligt över händelsen är ingenting konstigt, när man blivit utsatt för att någon tar på en på ett sätt som inte känns okej kan det kännas jobbigt trots att det gått flera år. Du skriver även att din bror varit den bästa brodern för dig vilket jag tänker kan vara förvirrande då han säkert har fina sidor som du uppskattar. Detta betyder däremot inte att det han utsatte dig för är mer okej på något sätt. Däremot kan det kännas svårare att berätta om det som hänt när den som utsatt en för sexuella övergrepp står en nära.
Du berättar att du mår skit just nu och att du har ilska som du hållit inom dig i alla dessa år. Du skriver att du skulle vilja radera ut händelsen från ditt minne, men samtidigt tänker jag att det kanske skulle kännas bra för dig att berätta om vad du varit med om eftersom det påverkar ditt mående negativt. Vad tänker du om det? Det kan kännas bra att få prata av sig om sina upplevelser med en professionell exempelvis med en skolsyster eller kurator. Kanske har du även någon i din närhet, till exempel en vän eller anhörig, som du känner förtroende för?
Du är givetvis varmt välkommen att höra av dig igen om du behöver stöd.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
