Ja eller min styvfar kan man ju kalla honom också. Jag är till stor del uppväxt med honom men har aldrig kallat honom "pappa" för jag har en närvarande pappa. Det som inte fick hända eller skulle hända har hänt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag är 18 år, så jag är inget försvarslöst barn. Vi har haft sex och jag ångrar mig men ändå inte. Det är ju såklart heeeeelt fel mot min mamma. Mår dåligt för det, kan inte se henne i ögonen och jag har inte träffat henne sen det där hände. (det har även hänt en gång till efter att han övertalade mig att jag tyckte om det)Ska jag berätta för henne eller hur ska jag göra? Jag vet att det var förjävla dumt, jag vet!
Svar
Hej!
Det ser ut som att din fråga är en följdfråga på ett svar du fått tidigare. Historiken bakom kan jag tyvärr inte se, så du får ursäkta om det är något jag missförstår.
Det låter verkligen som att du sitter i en knivig situation just nu. Och även om du är 18 så tycker jag att det är din styvfar som bär det absolut största ansvaret i det här. Du är visserligen myndig, men han är en föräldrafigur i ditt liv och borde veta bättre än att ens fundera på att ha sex med dig. Så om det på något vis är möjligt tycker jag att det är en jättebra idé att berätta för din mamma, så att hon får veta vem han är och vad han faktiskt utsätter dig för. Om du har någon annan du också kan berätta det för, t.ex. en skolpsykolog eller någon annan du litar på, så tror jag att det också kan hjälpa dig att bära det här, och att hantera det. Om du vill får du förstås också gärna kontakta oss via chatten eller maila igen för att få prata mer. Hoppas att mitt svar kan hjälpa dig att stå på dig, det är han som bär den stora skulden i det här.
Ta hand om dig!
tjejjouren.se
