Jag var på vägen till en kompis i somras då kom det fram någon bakifrån (han aldrig se eller höra då den höll för mina ögon) den trök upp fingrarna i mitt underliv och höll på så ett tag tills han kasta ner mig och sprang där ifrån. Innan han sprang i från mig så spotta han på mig. Det var ganska länge sedan nu ibörjan tänkte jag inte så mycket ¨på det utan mest bara trängde bort det. Men nu drömmer jag om det hela tiden och är rädd för mycket. Jag har låst in mig i en bubbla jag vill inte va med någon eller äta. Min mamma har nu börjat öppna ögonen till att något är fel men jag vill inte berätta eller jag vågar inte... Jag tänkte om ni kanske har något tips?
Svar
Hej.
Det du har varit med om är något mycket allvarligt. Det är inte konstigt alls att du har svåra minnen och lider av detta i det tysta. Det är väldigt modigt av dig att du hör av dig till tjejjouren och börjar prata om det du har varit med om. Jag förstår att det känns svårt att våga prata med din mamma om detta, men det finns andra människor som du kan vända dig till för stöd. Beroende på var du bor så kan du vända dig till din lokala tjejjour och få ytterliggare hjälp med att bearbeta denna händelse. Det du har upplevt rubriceras som våldtäkt och det är straffbart. Det är väldigt vanligt att man som utsatt vill förtränga händelsen, men ofta så kommer det tillbaka, precis som det har gjort för dig nu. Ingen har rätt att kränka dig på det sättet han gjorde. Det finns sätt att prata av sig och så småningom börja må bättre. Men det är mycket viktigt att du slipper bära på dessa tunga minnen själv. Finns det någon vuxen i din närhet som du känner förtroende för som skulle kunna bli någon du anförtror det du varit med om? Vi på tjejjouren finns här för dig, och du kan höra av dig till oss för stöd närhelst du vill!
Hör gärna av dig igen och berätta hur det går.
Ta hand om dig!
MVH Tjejjouren.se
