Jag är en 14 åring tjej som snart fyller 15. Jag har två storebröder och två småsyskon. Jag kan inte äns komma ihåg en tid då jag inte blivit misshandlad av min bror som är ett år äldre än mig. Jag har varit lite mullig och det har inte gått en dag då jag inte fått höra hur "ful" jag är. Han har misshandlat mig både fysiskt och phsykiskt hela mitt liv och det värkar inte finnas något jag kan göra för att få honom att sluta. När jag berättar för mina föräldrar så värkar de inte bry sig t.ex. igår så mordhotade min bror mig och när jag visade videon jag tagit till mamma så lade hon sig på golvet, började gråta och blev skit arg PÅ MIG. Jag har berättat det här för tre av mina närmsta vänner och de försöker få mig att söka hjälp. En av de säger att jag borde kontakta Soc men jag är rädd att de kommer ta mig från min familj och om inte mig, att de då tar min bror. Min pappa kommer såklart vara på min brors sida då han hällre har en son än en dotter. Jag vill sätta ett stop till det här då jag märker att detta inte bara påvärkar mig men det har även börjat påvärka mina två små syskon som är mellan åldrarna 1-3. Jag är rädd att de precis som jag ska växa upp med att tro att detta är normalt. Jag vill inte att de ska tro att det är okej att slå och trycka ner varrandra. Mina föräldrar har fixat tid på Bup tidigare för min storebror när han var runt 10 år (nu är han 16) men det misslyckades helt. När han kom dit började han böla och vägrade prata. Det var då mina föräldrar gav upp. Folk värkar inte fatta hur seriöst det här faktiskt är. Jag mår skit över det här och har gjort det i flera år. Jag känner värkligen att jag svävar mellan liv och död just nu. Jag har sagt till mina föräldrar att "den dag jag dör så är det pågrund av min bror" och att jag tänker ta självmord snart om han inte slutar men de vägrar att öppna ögonen. Vissa säger att han bara skämta med mig, att allt är en lek för honom men hur kan man leka med ett liv. Kan han inte se att jag gråter ist för att skratta. Jag börjar tro att det är nått fel på honom men han har aldrig blivit tilldelad någon diagnos. Detta är inte "syskon kärlek", det är mishandel.
Svar
Hej
Vad modigt att du hör av dig till oss på Tjejjouren! Du berättar om din bror som misshandlar dig och har gjort i flera år. Du berättar att du mår jättedåligt av hela situationen. Du skriver att du berättat för dina föräldrar hur du känner och att du tänker begå självmord om det inte slutar. Du skriver också att du visat din mamma en video när din bror dödshotat dig, men i stället för att stötta dig så blev hon arg. Du berättar om hur du vill sätta stopp för detta då det också påverkar dina yngre syskon.
Jag vill också skriva att hur din mamma bemötte dig när du visade henne videon är inte okej! Hon borde ta dig och situationen på allvar och absolut inte beskylla dig. Om du känner att det finns en möjlighet att din mamma kan förstå hur svår situationen är för dig och för dina andra syskon så kan det vara bra om du igen försöker få till ett allvarligt samtal med henne, kanske tillsammans med en vuxen såsom en lärare, kurator eller en vän som kan stötta dig. Tillsammans kan ni kanske försöka hitta någon lösning som funkar för er.
Jag förstår att situationen du befinner dig i är väldigt svår. Vill därför understryka att det är jättebra att du skriver hit och att du har pratat med dina kompisar som stöttar dig. Finns det någon annan vuxen, familjevän eller skolkurator som du känner förtroende för och kan prata med? Du ska inte behöva bära på detta själv. Det är bra att hitta en vuxen som du litar på som kan hjälpa dig att ta nästa steg så att du kan lösa situationen. Det är viktigt att du och din omgivning tar dina känslor på allvar och att du får hjälp med situationen.
Du skriver även att dina vänner har sagt att du borde kontakta socialen men att du är rädd för att de ska ta dig eller din bror från familjen. Jag förstår att det kan kännas skrämmande eller som ett stort steg att prata med dem men socialen finns för att hjälpa er, dig och även din familj. Jag tror att det kan vara bra ide att prata med dem men om du inte skulle vilja det så finns det många andra du kan få stöd och hjälp av.
Jag länkar här nedan till BRIS som du alltid kan ringa och prata anonymt med. BRIS arbetar för barns rättigheter.
Var försiktig - du är modig och du förtjänar att kunna känna dig trygg i ditt hem! Hoppas att det här svaret ger ett stöd men att du också hittar någon vuxen som kan stötta och hjälpa dig framåt.
Du är alltid välkommen att höra av dig till oss på Tjejjouren.se. Vi finns på chatt, telefon och mejl.
Ta hand om dig! <3
//Tjejjouren.se
