Anonym

Jag är i en väldigt svår situation. Min man är från ett land utanför Europa med väldigt annorlunda kultur. Vi har bott växlingsvis både här och där. Jag har köpt mark där, mina pengar men i hans namn. Där var tanken att bygga vårt hem och att arbeta där med ett projekt vi har, detta är verkligen något viktigt för mig, också att kunna befinna mig i det landet är viktigt för mig. Vi har en dotter på 2 år, min man är en väldigt fin pappa i många avseenden men när han bli arg vilket är i princip dagligen nuförtiden så skriker han och kallar mig massa hemska saker (framför vår dotter). Han skriker även på dottern ibland när hon inte dör hon han vill och det har hänt att han salgit till henne på händerna. Då har jag sagt infrån på skarpen och det slutade med att han slog till mig ordentligt, drog mig i håret och hotade att döda mig med en kniv. Han förstår själv att detta är fel och inte ok då vi pratat i efterhand. Men nu har han fortsatt att slå till mig eller sparka mig så fort något inte passar. Alltid såklart över något jag gjort fel. Jag har jobbat som timmanställd och har det varit väldigt svårt då han vill att jag ska vara hemma med sonen för min man varit sjuk. Har gör ingenting här i sverige, pluggar ej svenska. Det är jag som står för all inkomst och ändå klagar han när jag ska iväg och jobba. Jag vill såklart hitta någon lösing som ej innebär att skiljas år. Vill att dottern ska få vara med sin pappa men jag är inte med på att han uppfostrar henne med rädsla. Min man är beroende av medicinering han får där i sverige, åker han härifrån kommer han dö när han slutar behandlingen (han kan få med sig medicin till 6 månader). Men han verkar inte bry sig. Och han vill likson inte stanna där på egen hand, tar det slut vet jag att han åker på en gång och ej kommer tillbaka. Jag vet att det inte är mitt problem men det är ju det för jag bryr mig. Tanken är att jag ska lägga resten av mina besparingar på att bygga huset och projektet där i utlandet men detta känns ju helt orealistiskt i nuläget så som han börjat behandla mig. Denna relationen har förvandlats till något väldigt långt ifrån vad jag trodde den var. Vad är bäst för vår dotter? Allmäna råd? Jag är rädd att om jag lämnar honom kommer vi ej kunna ses och han kommer ej få träffa sin dotter mer, är rädd att om jag åker till hans land låter han mig inte ta henne med därifrån. Hon har dubbla medborgarskap. Mannen har uppehållstillstånd här som går ut om några månader. Vi är gifta. Tack