Jag är en tjej på 20 år som precis kommit ur ett fem år långt förhållande med min exsambo. Vi flyttade ihop när jag var sexton år och var sambos i fyra år. Vi fick även ett barn tillsammans som är 2 år nu.. Vårat förhållande har varit väldigt upp och ner, han har varit våldsam speciellt under graviditeten men efter att vårt barn föddes har han inte visat våldsamma tendenser mot mig, men mot döda ting såsom väggar, dörrar etc.. Han har skrikit, spottat i mitt ansikte, släpat mig längs golven i lägenheten och struntat totat i att vårt barn stått och varit helt förstört brevid. Jag har varit rädd och känt mig hotad. Nu har jag efter jag lämnat honom kommit iordning med lägenhet, får hjälp av socialen till att betala räkningar och mat och får gå hemma med mitt barn i 5 månader för att han ska hitta sin trygghet och jag ska få må lite bättre.. Jag älskar honom fortfarande, vi hade så många fina stunder och han var verkligen inte sådär hemsk hela tiden, snarare typ en gång i månaden eller så att det gick överstyr när vi bråkade.. Hur ska jag gå vidare med mitt liv efter detta? Jag känner mig helt misslyckad, har fått sälja vår fina dyra lägenhet, vårt barn kommer inte få gå kvar på sitt dagis utan måste byta sen när han ska börja igen, jag har varit tvungen att hoppa av gymnasiet som jag ännu inte är klar med eftersom jag varit gravid och mammaledig. Det känns som att mitt liv inte blev som jag ville, jag är så jävla ledsen över allting. Mitt ex hoppas dessutom att vi ska kunna bli tillsammans igen senare. Jag tror inte jag nånsin kommer vilja det, hur ska jag säga det till honom? Han är så ledsen och helt förstörd över att ha förlorat sin familj, men det är en direkt konsekvens av hans handlanden. Jag kan inte låta mitt barn växa upp i den miljön som var hemma hos oss!Jag har gått från att ha haft en kärnfamilj och bra ekonomiskt och fint boende, till samhällets bottenskrap känns det som . Ensamheten tär på mig varje dag och då har jag bara bott själv med min son i snart 3 veckor. Hur klarar man av ensamheten? Hur hanterar man den? Jag vet inte vad jag ska ta mig till egentligen känner mig mest sänkt och misslyckad och som den sämsta mamman på jorden. Jag är så glad att jag har min son, utan honom hade jag inte orkat ta mig igenom allt detta, men jag har gjort det för hans skull!Hjälp!
Svar:
Hej!
Vad bra att du hörde av dig till oss!
Jag tycker du har varit mycket modig och stark som har lämnat din exsambo. Jag förstår också att det du varit med om har fått dig att må dåligt och känna dig ensam. Det är inte lätt att lämna en relation där våld förekommer. Ofta kan det vara så att det hemska som man blir utsatt för av en partner "krockar" med den kärlek som man en gång kände och kanske fortfarande känner för den person man en gång valde att leva med. Man kanske hoppas på att allt ska bli som det en gång var, och att våldet ska sluta. Jag tycker dock att det är viktigt att komma ihåg att ingen ska behöva stå ut med att bli misshandlad, varken psykiskt eller fysiskt, oavsett hur ofta det händer. Du skriver att din exsambo är ledsen över det som hänt och över att han förlorat sin familj. Jag tycker dock att du har helt rätt när du skriver att det är en konsekvens av hans handlande. Du ska inte behöva ta ansvar för din exsambos mående, utan det är han själv som har försatt sig i denna situation genom att han har misshandlat dig.
Du skriver också att du känner att du gått från att ha varit en kärnfamilj till samhällets bottenskrap. Tyvärr är det ofta så att den som blir utsatt får ta många av de negativa konsekvenser som misshandeln och den förändrade livssituationen för med sig. Jag tycker det är viktigt att du kommer ihåg att du hamnat i den här situationen pga att du varit utsatt för misshandel (vilket är ett brott) och att det som har hänt inte på något sätt är ditt fel. Du skriver också att du känner dig som världens sämsta mamma. Jag tycker tvärtom det låter som att du varit en mycket bra mamma! Du har tagit din son från ett våldsamt hem och han kommer nu få växa upp i ett hem där våld inte förekommer, det tror jag är mycket viktigare än att han får gå kvar på samma dagis som tidigare eller bo kvar i er gamla lägenhet.
Det är vanligt att man känner sig ensam när man brutit upp från en våldsam relation och också tvingats till att göra stora förändringar i sitt liv. Tankarna på att ta tillbaka den partner som misshandlat en kan då komma, särskilt om den personen ber om ursäkt och vill bli tillsammans igen. För att kunna hantera ensamheten och de känslor som det man varit utsatt för har väckt, kan det ibland vara en hjälp att prata med någon och få sätta ord på det man varit med om. Du skriver att du redan har kontakt med socialtjänsten, och din socialsekreterare bör kunna hjälpa dig att förmedla en stödkontakt om du känner att du behöver det. Kvinnojouren i din kommun eller stadsdel ska också kunna erbjuda sådant stöd. Det finns också telefonjourer dit man kan ringa om man vill vara mer anonym. På Tjejjouren.ses tjejguide, under rubriken "hjälp och stöd" finns information och länkar till olika stödorganisationer och liknande.
Hör gärna av dig igen om du känner att du behöver det.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
