Hej! Jag är 16 år gammal, men jag har ingen mens. Jag har aldrig fått ett ynka tecken på det, inga blödningar, bara några få flytningar.
Jag har alltid varit kort för min ålder, och när jag var yngre hade jag komplex för det. Då sa min pappa att jag kommer växa om jag äter mycket, så jag åt. Mycket mer än vad min lilla kropp ville ha, och jag blev alltid proppmätt efter varje måltid.
Mina föräldrar är väldigt smala, likaså hela släkten och jag var också det, trotts min stora aptit. (Kan vara för att jag alltid. har tränat mycket) Den enda skillnaden var att mina föräldrar, och hela släkten också är ganska långa. Min pappa är 190 och min mamma är 167. Men jag var kort för min ålder.
I vilket fall började jag gå upp i vikt när jag blev 13 år, och jag blev lite mullig (i mitt huvud) (tror vissa skulle tycka jag var ”medelvikt”). Nu i efterhand tror jag det är för att jag precis skulle gå in i en tillväxtspurt. I vilket fall så fick jag komplex för en till sak nu, min vikt. Jag slutade att äta sötsaker, godis, och andra snacks, chips tex. Det var väldigt enkelt, jag har aldrig varit så förtjust i det. Men sedan slutade jag att äta mellanmål, och tillslut åt jag väldigt lite även till frukost, lunch och middag. Jag kunde äta en macka till frukost, sallad (isbergs, gurka, tomat) med en potatis och sås till lunch, och havregrynsgröt till middag. Dessutom tränade jag väldigt mycket.
Givetvis rasade jag i vikt jag gick ner nästan 12 kilo, inom loppet av mycket kort tid. Jag vägde som min 5 år yngre, och 15 cm kortare lillebror. Jag frös ständigt och kände mig nedstämd jämnt, jag tappade min personlighet helt. Jag som är multisocial ville bara vara hemma om dagarna.
Jag såg att jag var smal, men inte så smal, och jag ville absolut inte gå upp i vikt, och ”komma tillbaka till livet som ”tjockisen””.
Hela världen kretsade kring betyg och min kropp. Givetvis hade jag en ätstörning. Mina friidrottstränare uppmanade mig att sluta komma på träningarna, och mina kompisars föräldrar ringde mina föräldrar för att de var oroliga. Jag fick också frågan av 2 st i skolan om jag var anorektiker. De menade inget illa, de ville bara hjälpa, mig. Men det fick mig bara att må sämre.
Till de i min närhet sa jag att jag var stressad i skolan, och det var inte helt en lögn, för det var väldigt mycket, men i huvudsak hade jag ju kroppsångest.
Trotts mycket bråk, med om, och men, så tog min mamma mig till doktorn och jag fick börja träffa dietist, och jag fick ett matschema, förbud för träning, och jag fick väga mig 1 gång i veckan. Min vikt steg sakta och jag fick faktiskt bättre självförtroende, samtidigt som jag efter varje kilo tänkte att jag inte fick öka med ett kilo till, för då var jag tjock igen.
Eftersom min magsäck var så liten fick jag också ångest om jag typ ätit en halv portion av något och blev proppmätt, för om jag var mätt, ”blev jag tjock”.
Dessa tankar försvann dock mer, och mer, och när jag kollade tillbaka på bilder såg jag mer, och mer hur smal jag hade varit och hur slarvig jag varit med maten. Och jag började nästan äcklas av mig och min kropp. Det såg ju ut som om jag skulle falla ihop när som helst.
Idag är jag inte underviktig utan är inom ramen av att ha en normalvikt, fast jag är i den nedre, ”smala” delen om man säger så. Jag har ökat med ca. 8 kilo.
Just nu har jag två grova komplex, jag är bara 160 cm lång, och jag tycker fortfarande att jag är mycket smalare än mina kompisar. Jag har fått lite bröst osv. Men mina ben växer lixom inåt. Min benstomme e typ liten (har lixom små höftben t.ex.) så jag ser så jävla liten, och okvinnlig ut när jag är med de på bilder med vänner t.ex. Jag ser ut att vara typ 12 år för att jag är så kort, och smal.
En grej jag bör tillägga är att jag dricker alkohol ibland på helger med vänner och så... Så jag undrar, för det första, är det ovanligt att jag är så sen med mensen? Är den sen för att jag är så smal?/var så smal? När jag, och om jag väl får den, kommer jag växa då, få mer kurvor och bröst, eller är mens slutet på puberteten? Har min grova viktdipp som kom kring 14 års ålder gjort att jag blev kortare än vad jag kanske skulle ha blivit? Gör alkoholkonsumtion att jag växer mindre? Måste jag öka mer i vikt för att få min mens, eller kommer det naturligt? Och ska jag trycka i mig mat som jag egentligen inte vill, och orkar, bara för att gå upp i vikt, och få mens? Kan jag växa mer? Växer man efter mens? Bör jag kontakta läkare?
Obs. Är 160 cm lång
Kram!
Svar
Hej!
För det första vill jag säga att du ska vara stolt över dig själv, som tagit dig framåt! Jag förstår att du har haft det tufft men du är fantastiskt stark som gjort en sådan resa och mår bättre idag! Och vad modig du är som vågar berätta.
För att svara på dina frågor, så är det ju så att ens psykiska mående påverkar kroppen, och utebliven mens kan bero på att du varit stressad och ätit för lite näring under en längre period. Kroppen behöver näring för att orka menstruera helt enkelt. Om det är så att din mens fortsätter att utebli så ska du uppsöka hjälp, det kan du göra på till exempel ungdomsmottagningen eller vårdcentralen. Man bör kontakta vårdcentral eller ungdomsmottagning om man inte har fått mens när man fyllt 16 år. Det är svårt för oss att säga vad det kan bero på och då krävs det en undersökning.
Sen det här med kurvor och kropp, det är individuellt och genetiskt. Men kroppen kan förändras mycket i många år, nästan hela livet. Alla växer olika mycket och länge, kvinnor slutar växa på längden i 20 års-åldern ungefär. Vissa slutar växa tidigare och vissa senare. Benstommen förändras inte, men en person som haft exempelvis små bröst hela uppväxten kan helt plötsligt få större bröst senare i livet. Det beror på hormoner, och kroppen utsöndrar olika mycket hormoner beroende på hur man mår och vart man är i livet rent psykiskt. Graviditet förändrar även kroppen.
Sen är det ju så att alla är olika, och ingen kropp är mer värd än någon annans. Att du har liten benstomme är inte negativt, jag förstår att det är svårt ibland att inte jämföra sig med andra, men alla kroppar är unika! Det är jätteviktigt att komma ihåg och påminna sig själv och alltid bära med sig att kroppens funktioner och hälsa är viktigare. Men det är inte konstigt att ibland ha komplex! Vi lever ju i ett samhälle där skönhetsnormer och kroppshets sköljer över oss varje dag, i form av tv, film och sociala medier till exempel. Vi blir näst intill hjärntvättade att tro att det är fel på oss. Det du kan göra är att påminna dig själv så ofta du kan att du är bra och att du duger precis som du är, för det gör du.
Du skriver också att du dricker alkohol ibland, och det är ju så att alkohol är ett gift, det är åldersgräns på det av en anledning. Det saktar absolut ner tillväxten, och för mycket alkohol när man är underårig kan skada kroppen och hjärnan. Så se till dina alkoholvanor och drick helst inte över huvud taget förrän du har åldern inne.
Jag tror att det kan vara klokt att kontakta läkare eller ungdomsmottagningen, och om den säger att du behöver gå upp i vikt så finns det hjälp och stöd du kan få. Där kan du få svar på alla frågor och också få prata med en kurator. Du förtjänar att få må bra <3
Lycka till, och ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
