Jag är livrädd!

Hej! I julas blev jag riktigt förkyld. men jag vägrade att inse det faktumet och bara efter kanske en vecka började jag träna lite. men då blev jag såklart ännu sjukare. Så mina föräldrar förbjöd mig att träna på resten av jullovet (vilket jag var tacksam för nu i efterhand). Men jag kände mig ful, äcklig och tjock när jag inte hade tränat på så länge. istället för att hårdträna började jag gå lång promenader i kylan. Det kunde vara flera per dag. Jag blundade för min kropps signaler om hur trött, orkeslös och förkyld jag var och fortsatte att gå km efter km. Jag la mig varje kväll i hopp om att jag skulle vara frisk nästa morgon, men lika besviken blev jag varje morgon av att jag inte var frisk. När jag hade varit förkyld i ca 2 månader började det sakta bli bättre. Äntligen, tänkte jag och snörade på mig träningskorna. det ledde bara till att jag föll tillbaka i förkyldningens vidriga fälla. Sakta blev jag bättre igen och hamnade i samma fälla. Så fortsatte det till påsk då jag så pass bra att jag bara hade snuva. Så jag började träna. Och sen dess har jag haft snuva. Den är inte rinnig och det är inte mycket. Det är bara lite som aldrig tycks släppa. Jag har provat att inte träna på en vecka, tagit näsprej, skjölt vatten i näsan etc. Inget tycks hjälpa. Jag har t.om varit hos doktorn. Men hen sa att jag var ok. Men det känns ändå som jag bär på en liten, liten förkylning inom mig hela tiden. Dom flest dagar känns det nästan felfritt och ibland har jag lite mer snuva och tjock i halsen. Det är för det mesta bra och jag tränar regelbundet. Det märks inte på mig när jag tränar och jag känner mig inte trött. Men Jag är less på det här nu och vill att den ska bort! Inget tycks hjälpa mig! Jag är livrädd för att ha snuva i resten av mitt liv.

Svar

Hej, och vad tydligt och bra du beskriver ditt problem. Jag ska skriva ned lite tankar som jag fick när jag läste dina rader. Du berättar att på grund av att du kände dig tjock, ful och äcklig så började du att hårdträna fast du var förkyld. Nu förstår jag det som att du är bättre men att du fortfarande är snuvig.

Jag funderar på om du kan ha en allergi eller astma? Det kan verkligen vara värt att kolla upp om den snuva du har beror på allergi tex? Orkeslösheten och att du är "tjock i halsen" kan ju också handla om att du inte får luft ordentligt. Vad tror du om det? På vårdcentralen kan de hjälpa dig med att göra allergitest och astmatest. Ibland kan du behöva få en remiss till en annan specialistmottagning om det är så att de vill kolla upp det här med astma.

Sedan skulle jag vilja prata lite om drivkrafter och träning. Att du ser ned på dig själv och inte gillar din kropp är inte en så bra utgångspunkt för träning. Det som kan hända är att du hamnar i en situation av destruktiva tankemönster som påverkar ditt liv på en mängd olika sätt. Hur känner du nu inför din kropp? Jag tror alltid att det är bra att prata med någon mer regelbundet om det är så att man upplever att de här kroppstankarna tar för mycket tid och kraft.

Träning ska ju vara roligt och inget som du gör för att straffa dig själv eller liknande. Känner du att du vill prata mer om det här med träning och kroppen så finns det möjlighet till det via våra tjej och ungdomsjourer. Du kan hitta alla kontaktuppgifter här på webben.

Det låter som att du har haft det tufft den här perioden och varit orolig för din hälsa. Ibland kan det vara skönt att en annan läkare kan göra en "andra bedömning". Därför tänker jag att när du bokar in dig på vårdcentralen så testa att gå till en annan läkare.

Lycka till nu, och hör av dig igen om du behöver mer stöd!

/ Tjejjouren.se