En sak som skrämmer mig mest, som får paniken att smyga fram, är tanken på att väga 60 kg eller mer. Har alltid varit normalviktig fastän jag själv har sett mig själv större än vad jag egentligen är, men tanken på att väga 60 eller mer får kräkreflexerna att sättas igång. Jag är 155,5 cm lång och väger 57 kg. Jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt med tanke på att jag äter som en häst, stora portioner och mycket onyttigheter om dagarna. Nu när jag börjat gymnasiet så tar skolan upp nästan all min tid för allting är så himla stressigt, så hinner inte ens följa med mor min till hennes träningspass så som jag brukade göra för ett halv år sedan. Försöker göra några övningar på kvällarna; situps, benlyftningar, armhävningar, plankan och lite sådant, och vissa dagar försöker jag tänka mer på vad jag proppar i mig. Nuförtiden, efter att jag har ätit, så får jag sura uppstörningar, vissa gånger är det väääldigt nära att jag spyr. Antar att jag psykar mig och min kropp så soppas mycket, men detta är verkligen en slags fobi för mig - att väga 60 eller mer!
Svar
Hej!
Tack för din fråga! Jag tycker att det låter som du har en sund kropp. Att äta lite skräpmat/onyttnigheter ibland är inte så farligt för hälsan. Träning är bra men ska inte kännas som en tvång utan som något som gör att du mår bra. Det är lätt att bli viktfixerad med dagens kroppsideal och bantningshysteri. Tidningslöpsedlarna skriker ut olika bantningstips och hur man snabbast blir av med övervikt. Kan du prata med någon i din närhet om din oro om att gå upp i vikt? Din familj eller någon vän? Det kan kännas skönt att få dela de känslorna.
Jag tycker att du kan ta kontakt med sjukvården om dina sura uppstötningar och de kan även hjälpa dig med din oro om din vikt. Om det är magkatarr du lider av så finns det bra mediciner idag som kan minska symtomen men det är bra att en läkare får ställa den diagnosen. Magkatarr kan man få av t ex stress och det låter som det är väldigt stressigt i skolan.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
