Hej! Jag är 20 och har varit tillsammans med min pojkvän i lite mer än 2 år nu. Vi har alltid haft ett bra förhållande på alla plan. Ingen svartsjuka eller bråk eller något sånt. Han är den ”perfekta” pojkvännen om man får säga så, han har alltid satt mig i första hand, alltid prioriterat mina känslor framför hans egna. Förra sommaren flyttade vi ihop men i samma veva började jag må väldigt dåligt psykiskt. Det var mycket som hände med jobb osv. och först nu i februari detta året sökte jag hjälp för det. Vi flyttade även ut från lägenheten och jag flyttade hem till mina föräldrar pga. jag orkade inte prioritera jobb just då så därför kändes det bäst rent ekonomiskt. Jag har socialångest och de senaste månaderna har allting ”handlat om mig”. Har liksom inte prioriterat oss eller honom alls. Nu börjar jag må bättre i mig själv och är mer självsäker än förut. Men de senaste veckorna sedan vi flyttade isär känner jag att mina känslor för honom har svalnat. Det känns mer som en kompisrelation än något annat. Det konstiga är att jag absolut ser en framtid med honom, allting känns liksom klart. Men jag känner inte den där glöden längre eller den sexuella attraktionen. Men jag känner också såhär inför allting annat, jag bryr mig helt enkelt inte om något eller någon. Inte min familj eller vänner. Jag känner mig som världens känslokallaste människa. Förut hade jag väldigt mycket känslor men nu är det helt tvärtom. Jag känner mig inte ledsen eller nere utan bara helt neutral. Jag pratade lite med min kurator om förhållande biten, och hon sa att nästan alla relationer har upp & nedgångar där man ibland kan känna att man tappat känslorna. Jag är mycket medveten om att känslorna håller på att tyna bort men jag vill så gärna få tillbaka dem. Hade vårat förhållande varit dåligt hade jag inte tvekat en sekund. Men jag tror aldrig jag kommer hitta en finare pojkvän eller ett bättre förhållande, därför vill jag så gärna att detta ska fungera. Finns det något sätt att få tillbaka känslorna för någon? Jag tänker mycket på om detta bara är en periodgrej, alla förhållanden kan väl inte jämt vara ren och skär kärlek, ska man då bara strunta i allting som man byggt upp så fort? Värt att inflika är att jag givetvis berättat för honom om det här och vi har pratat mycket om det. Men vi är i en sån situation där vi inte vet vad vi ska göra längre. Snälla hjälp, jag tänker på detta dag som natt och jag vill så gärna att detta ska fungera.
Svar
Hej!
Om du har mått dåligt psykiskt så är det helt normalt att du har prioriterat dig själv. Det funkar så – din kropp och hjärna prioriterar dig i första hand. Skönt att du mår bättre nu, och du kommer att må bättre och bättre efterhand.
Det bästa sättet att få känslorna att växa och bli starkare är att umgås. Ni har kanske inte träffats så mycket IRL på sista tiden. Umgänge helt utan krav på någonting. Man behöver fysisk närhet, ta på och lukta på varandra, för att känna den mentala närheten till varandra också.
Försök att inte planera för mycket eller sätta för mycket press på dig själv. Precis som din kurator sa så har alla relationer sina upp och nedgångar. Ibland får man försöka kämpa lite extra för varandra. Har ni sämre perioder så är tid det finaste och bästa ni kan ge varandra.
Ta hand om dig,
/Tjejjouren.se
