Hej!
Jag behöver hjälp, har aldrig haft det såhär jobbigt förut tror jag. Jag är tillsammans med min (första) pojkvän sedan drygt två månader tillbaka, men vi har ”dejtat” sedan typ 7 månader tillbaka. Jag var så käääär hela tiden, såklart när vi blev tillsammans också, men väl inne i förhållandet har det inte varit som jag tänkt mig. Har inte känt mig förstådd eller uppmärksammad på det sätt som jag behöver, för det har blivit tydligare och tydligare att vi är ganska olika som personer men med gemensamma intressen som fört oss samman, tror jag. Jag har inte känt att det varit så moget och att jag kunnat vara mig själv, men i brist på tidigare erfarenheter och i hopp om kärlek så hade jag inte tänkt så mycket på det - tills jag insåg att en som jag tidigare bara sett som nära vän, fick fram någon annan känsla hos mig. Vi klickar på sån djup nivå och det är bara så ENKELT att vara med honom. Vi kan åka runt i en bil på natten eller prata i telefon i timmar och det är aldrig ansträngt, men när jag är med min pojkvän är det alltid som att jag tar ett ansvar för att leda det sociala framåt, både när vi är ensamma och bland folk. Han kan knappt integrera mes min familj liksom. Den här andra killen som är min kompis började iallafall locka fram känslor hos mig, vilket jag konstant ignorerade eftersom TT jag har pojkvän, men en dag hörde han av sig till mig och berättade att han uppfattat signaler från mig, men som han nu förstått att jag inte menade. Han hade då tydligen inte vetat om mig och min pojkvän, men sedan sett oss kyssas och då skrivit det. Då sa jag sanningen, att han kanske inte helt har missuppfattat signalerna och att jag kanske intw ÄR helt lycklig med min pojkvän. Sen dess har vi kommit så nära, och båda är alltid ärliga så han vet att jag inte vet vad jag ska göra åt situationen och han vet att vi just nu är vänner - men nu är tiden kommen när jag måste göra något. Grejen är såhär, att min pojkvän och jag går samma gymnasium, vilket innebär tid nära varandra tillsammans. Jag älskar honom, men har inte de känslor som behövs för ett moget och bra förhållande längre, och känner nog egentligen inte att han är tillräckligt mogen för att jag ska kunna släppa in på riktigt. Ytligt liksom, bättre som vänner. Med han som tidigare var min vän är allt bra, men han flyttar till en annan stad i höst och det skulle innebära distans. Jag älskar båda men pga krånglig situation mes många aspekter kan jag knappt skilja på känslor och tankar längre. Hur ska jag göra? Jag kommer såra någon, om inte mat mig själv på nåt sätt, vad jag än gör. Jag är verkligen hands down helt svarslös, och samtidigt som allt detta snurrar vill min pojkvän ses som vanligt och han andra ses och prata (för han vet om allt eftersom vi har bättre kommunikation). Tacksam för tankeställare så att jag kan ta mig vidare på nåt sätt...känner mig som en hemsk människa
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss med dina frågor och funderingar.
Jag förstår att det är en tuff situation och ett jobbigt val för dig. Du skriver att du har en pojkvän just nu som du älskar, men som du inte känner dig förstådd eller uppmärksammad av. Det låter som att du tar mycket ansvar över er relation, exempelvis drar i samtal, och kanske att han inte är på samma mognadsnivå som du. Har jag förstått rätt?
Sedan har du din vän som du börjat få känslor för, men fortfarande bara ser som en vän eftersom du har en pojkvän. Det låter som att ni förstår varandra på ett annat sätt, och att ni kan vara ärliga med varandra. Men i och med att du har en pojkvän och att din vän ska flytta iväg så tvekar du över att i så fall inleda ett förhållande med honom.
Jag vill börja med att säga att du INTE är en hemsk människa! Det är vanligt att få känslor för en annan person när man redan är i ett förhållande. Det kan bero på massa olika anledningar, men ibland är det helt enkelt så att vi möter en annan person som fyller behov eller bekräftar oss på ett sätt som den nuvarande partnern inte gör. Det låter som att din vän förstår dig på ett sätt som din pojkvän inte gör. Jag vill också säga att du låter väldigt vis och reflekterad så jag är säker på att du kommer kunna fatta ett bra beslut kring det här, även om det känns jobbigt om någon skulle bli sårad.
Det är viktigt att man mår bra i sin relation. Att man känner sig trygg och avslappnad, men det kan ju också ta lång tid att nå dit. Båda parter växer ju i en relation och ofta förstår man varandra bättre över tid. Så om vi tänker så, skulle ju din relation med din pojkvän kunna bli bättre och bättre med tiden, att han växer i mognad och att ni börjar förstå varandra mer. Kanske kan du till och med prata med honom om det, vad du känner, och testa att vara helt ärlig med honom. Han kanske känner av samma som du, eller aldrig ens har tänkt på att du upplever er relation så, och då kan ni prata om det och hur du istället skulle vilja ha det.
Sedan kan vi prata om din vän som du har fått känslor för. Å ena sidan så upplever du er relation som avslappnad, ärlig och att ni klickar. Det låter som bra ingredienser för en relation såklart! Å andra sidan är det jobbigt att vara på distans, för då får man inte ses lika ofta, men det finns många som bott på distans länge och ändå har en fin relation! Så även om det känns jobbigt så är det ju inte omöjligt heller. Så småningom kan ni ju också bo på samma ställe, efter skolan är slut t.ex.
Det kanske blir tufft för dig att välja men jag tror som sagt att du kommer kunna urskilja vad som blir bäst, framförallt så att du själv mår bra! Relationer är svåra men jag tror att det kommer gå bra om du är ärlig och öppen.
Hör gärna av dig igen så kan vi fortsätta bolla tankar och funderingar!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
