Hej
Jag är en tjej som går i 7A och i 7B så är de en kille som är kär i mig och jag är kär i hnm oxå tror jag. Problemet är att min skola var en ganska liten skola innan men så kom de en massa invandrare och klasserna och skolan blev bara större o större, så min klass gick från 15 elever till 29 på mindre än ett läsår. Detta gjorde att typ alla svenskar började hata invandrarna, jag har inte så mkt emot dom men alla andra har de. Alltså den killen som är kär i mig och jag nog är kär i är invandrare. Därför tror jag att om jag skulle bli tsm med hnm så skulle alla hata mig. Även när jag berättade för min bästa kompis så trodde hon mig inte bara för att han är invandrare. Han har märkt att jag gillar hnm men jag säger hela tiden att jag inte gör de. Jag vet att man inte kan råför hur man känner, men jag är rädd att alla kommer hata mig om de får reda på detta. Så har ni ngr tips på vad jag kan göra för att jag vet inte bara om ni kan hjälpa mig med att inte tänka som jag gör?
Svar
Hej!
Vad bra och modigt att du skriver till oss och vill prata om dina bekymmer.
Du berättar att det har skett grupperingar i skolan mellan de gamla eleverna och nya eleverna. Du är kär i en kille men du är rädd för vad andra i klassen och dina vänner kommer tycka eftersom killen är invandrare.
Det låter väldigt jobbigt att du känner dig rädd för att bli hatad om du blir tillsammans med honom. Dina vänner borde bli glada att du blivit kär och kärleken verkar ju dessutom vara besvarad och då är det ju ännu mer underbart att höra. Ens vänner är viktiga för en, men du ska inte behöva känna dig rädd för att bli hatad av dina vänner på grund av att du är kär i en kille som är från ett annat land.
Jag tänker att det måste vara svårt för den killen också. Att börja en ny skola kan vara jobbigt och om det dessutom är så att många i skolan är emot en bara på grund av att man är ifrån ett annat land låter jättejobbigt. Det verkar ha blivit en stor omställning i din skola när den blev dubbelt så stor under en kort tid, det kan vara en anledning till att det har bildats grupperingar, men så ska det absolut inte vara. Är detta något som lärarna vet om och som ni kan prata om?
Du undrar vad du kan göra och jag tycker att det är modigt att följa sitt hjärta och göra det som är bäst för en. Finns det någon du kan prata med om detta, kanske en kurator, skolsköterskan, dina föräldrar, eller någon annan vuxen du litar på. Du är också välkommen att chatta eller ringa till oss.
Kram!
/Tjejjouren.se
