Hej! Tack så sjukt mycket att ni finns, jag behöver skriva av mig och behöver stöd från en vuxen. Har skrivit om det här förut men tror det blev nått fel att det inte kom fram ( ja jag vet inte) nu skriver jag igen och hoppas på ett svar tack i förhand!Det är så att jag och en kille har känt varandra ja i snart två år, han har alltid stöttat mig och jag honom. Vi är/var som bästakompisar. Han var verkligen den kille som skulle ta en kula för mig. Han var verkligen en del av mitt liv och i mig, vi går i samma klass också så vi ser varandra varje dag och förut så var vi nästan alltid på rasterna, vi har ju samma umgänge så alla vi umgås tillsammans. Men han berättade att han gillar mig mer än vän, och ja jag tänkte att det kanske skulle leda till nått speciellt så jag gav oss en chans men veckor gick och det kändes så himla fel med honom att vi är inte menna för att vara i ett förhållande utan vi funkar helt enkelt som vänner så jag sa hur jag kände. Han blev ganska sårad och ledsen och den skumma saken är att detta tog hårt på honom jag och många andra märkte och när han var i förhållande förut så har han bara släppt dom så lätt utan att bli upprörd, för han är inte en sånt som klänger sig fast och ältar han bara tänker "jaha okej livet går vidare" men denna gång med mig var det annorlunda. På sista tiden har han stöttat undan mig och det kan jag förstår så i början lätt jag honom vara men det har gått minst 1 månad nu och han vägra släppa in mig i hans liv och han sms bara med min bästa kompis, pratar med henne osv säger att han vill ha våran vänskap tillbaka sen sms:a jag honom så dissade mig, jag förstår inte hur han tänker? när jag och jag försöker bryta isen mellan oss men han stöter undan mig, han vägra prata med just mig, han kollar inte på mig och när dom pratar känner jag mig sjukt undanför, nästan som jag är avundsjuk på henne att han pratar med henne och inte mig, snälla jag förstår inte varför jag känner mig så här? Han var ju trott allt min bästa vän och nu känns vi som främlingar med minne för varan, jag mår sjukt dåligt. Känns som jag har förlorat en av dom viktigaste personerna i mitt liv och det inser jag när jag lätt han gå? Ska jag bara låta våran vänskap försvinna, hur ska jag kunna rädda den?
Svar
Hej! Tack själv för att du finns och hör av dig till oss.
Jag förstår så väl att du har hamnat i en jobbig situation, men jag måste säga att jag tycker att du gjort precis det ärligaste och rätta mot er båda. Du försökte ge det en chans, men när du kände att det inte funkade gjorde du slut. För mig låter det som att du inte kunnat göra på något annat sätt.
Det låter för mig som om din vän verkligen blivit kär i dig, och då kan det vara svårt att gå direkt tillbaka till att vara vänner igen. Du har sagt till honom att du finns där som vän om han vill, mer kan du kanske inte göra just nu. Du skriver att det gått över en månad sedan du gjorde slut. En månad kanske inte räcker för honom även om det känns som en lång tid för dig.
Jag tror att det bästa du kan göra just nu är att säga till honom att du finns där när han orkar, och sedan ta ett steg tillbaka. Förhoppningsvis kommer han snart att vara redo att ta upp vänskapen med dig igen.
Jag förstår verkligen att det här är tufft för dig, eftersom han, som du skriver, var en av de viktigaste personerna i ditt liv, men jag tycker inte att du ska hacka på dig själv för det som hänt. Du har varit ärlig och schysst och det är det enda en kan försöka vara i relationer.
Om du vill prata vidare med oss kan du chatta, tex varje måndag och onsdag på eftermiddagen/kvällen har Stockholms Tjejjour chatt. Du kan också välja många andra jourer att chatta med. Du hittar alla uppgifter på vår första sida.
Hoppas det löser sig!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
