Hej!
Vad bra att du skriver till oss. Det är modigt att våga erkänna att man är svartsjuk. När man tycker väldigt mycket om någon bryr man sig också extra mycket om vad den personen gör.
Jag förstår att du blir ledsen av att din pojkvän har strulat med en annan tjej. Även om det inte betydde något, är det inte konstigt att man bryr sig.
Att prata med sin partner om sin svartsjuka brukar kunna göra att man får större förståelse för varandra. Jag tycker det var bra att du förklarade att du blev ledsen av att han hånglade med den här andra tjejen och att ni gemensamt kom fram till att inte längre ha ett öppet förhållande. Vissa relationer mår väldigt bra av öppna förhållanden. För andra relationer fungerar det inte alls att man får hångla med andra. Det viktiga är att du vågade prata om hur det kändes. Och att ni tillsammans fattade ett beslut.
Eftersom du blev väldigt ledsen när det här hände, förstår jag att en del av den känslan sitter kvar. Och att du just nu funderar extra mycket över din killes relationer med tjejkompisar.
Jag tror att svartsjuka kan gå över. Det handlar mycket om att våga berätta för den man gillar hur det känns, och försöka lyssna på den personens upplevelse. Du skriver själv att du vet att din kille är väldigt ärlig mot sig själv och mot andra. Att han inte skulle vara tillsammans med dig, om han ville vara med någon annan. Även om det är svårt, försök lyssna på det. Säg det högt till dig själv.
Ett annat bra sätt för att hantera jobbiga saker i sin relation, brukar vara att prata med en vän man litar på. Det kan vara skönt med någon som står lite utanför och inte har lika mycket av sina känslor involverade.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
Svar
Hej!
Kortverision av mitt problem: Jag lider av otrolig svartsjuka. Går det över? Finns det några sätt att träna bort den? Tips i övrigt kring svartsjuka?Detaljerad verision: Jag är en tjej på snart 18 år som sedan nästan ett och ett halvt år tillbaka har en jättefin pojkvän. Vi är båda ärliga mot varandra och håller inte hemligheter för varandra.Jag vet bl.a. att han gjorde slut med sin förra tjej för att han kände sig för instängd i förhållandet och för att hon var för beroende av honom. Han var heller inte kär längre.Vi har haft våra ups and downs. Under en period så blev det ofta att vi körde lekar såsom "sanning och konsekvens" under fester i vårat umgänge och då blev det ofta så att man fick strula (tungkyssas alltså) med andra personer under leken. Par brukar ju vanligtvis inte strula med andra personer, så för att ingen skulle bli sårad så bestämde vi oss för att ha en sorts "öppet förhållande" fast vi berättade det inte för någon. Vi sa bara att det var ett vanligt förhållande.För några veckor sen strulade han med en annan tjej på en fest och hela min värld blev vänd uppochner. Jag blev så sårad, fastän jag visste att jag "inte borde bli det". Han sa nämligen att han, kort sagt, blev så smickrad av bekräftelsen av att någon flörtade med honom att han inte ville säga nej. Jag har dock sagt nej till flera personer som viljat strula med mig, för att jag vet att han (min pojkvän) skulle bli ledsen och jag skulle få skuldkänslor. Vi bråkade om det och löste det med att säga att vi inte skulla ha ett "öppet förhållande" längre.Det kändes bra då. Jag förlät honom. men nu i helgen var vi på en fest tillsammans och då hängde han lite med en annan tjej (dom gjorde inget "som han inte fick" men ändå) och jag blev så avundsjuk. Jag överanalyserade situationen något enormt och såg saker som inte var sanna och jag blev så ledsen. Han förklarade senare att han inte var intresserad av henne alls. Då kändes det bra.Men ännu lite senare ser jag att dom blev vänner på facebook och att han gillade hennes profilbild. Då kände jag ett hårt sting av svartsjuka igen.Det som är så jobbigt är att jag vet att minst hälften av allt det jag föreställer mig inte är sant, att jag målar upp en falsk bild i huvudet. För varför skulle han vara ihop med mig om man hellre ville ha någon annan? (Tro mig, han skulle göra slut om han ville ha någon annan hellre. Han är väldigt ärlig mot sig själv och andra). Jag vet att det bara är hjärnspöken, men jag kan inte se klart ändå. Hur ska jag kunna tackla den här svartsjukan? Den kommer förstöra vårat förhållande om jag inte gör det känns det som, så jag vill inte tjata på honom om det eller förbjuda honom att göra saker. (Om jag stänger in honom för mycket kanske han gör slut precis som han gjorde med sin förra tjej?)Hur ska jag tackla detta?Ursäkta för det långa mejlet, men jag behöver verkligen hjälp. (Ps. Han är inte så taskig som han låter i det här mejlet. Ni får ju bara läsa om de dåliga delarna. Ds.)
