Hej! Jag är en tjej på 14 år som länge har haft dåligt självförtroende och självbild. Men med åren så har det bara blivit värre och värre och nu har jag mått extremt dåligt över mitt utseende och min personlighet i flera månader. Nästan allt jag säger låter fel och jag känner inte ens att jag passar in när jag pratar med min familj och bästisar ibland. Jag gillar inte hur jag pratar, allt jag säger låter fel och dumt. Jag kan inte vara ”mig själv” för jag vet inte hur jag ska vara och jag det är riktigt jobbigt att jag inte kan slappna av med mina bästisar. Jag tänker hela tiden på vad jag gör, hur jag ser ut och allt blir fel. Jag har blivit så känslig och jag tar åt mig så lätt på varje minsta grej och blir lätt irriterad och kan skrika på mina föräldrar av ingen anledning och att jag sen skäms sekunder efter. Jag tittar på mig själv i spegeln och mobilkameran nästan hela tiden och har frågat många om jag ser ut som jag gör på bilden i verkligheten. Filmar mig själv från olika vinklar och tittar på filmerna länge och dömer mig själv. I skolan drar jag ner ljusstyrkan på datorskärmen bara för att kunna spegla mig själv. Jämför mig alltid med mina vänner. Mina sociala förmågor är även jättedåliga. Pratar nästan inte med någon i skolan och känner mig hela tiden dömd även fast ingen har gjort något dumt mot mig. Räcker aldrig upp handen och skolkar nån gång varje dag. Springer ut från lektionerna för att undvika gruppdisskutioner. Jag är en blyg introvert person men kan inte acceptera det och hatar mig själv för det. Hatar även hur jag ser ut och känner mig tråkigt och värdelös. Vad kan jag göra för att tycka om mig själv mer? Är utseendet det viktigaste?
Svar
Hej!
Du är så modig som delar med dig av dina tankar även när det kan kännas svårt <3 Du berättar att du har haft dåligt självförtroende och självbild under en längre tid men att du också upplever att det försämrats. Det påverkar flera områden i livet på olika sätt och det är inte så konstigt eftersom att du alltid behöver förhålla dig till de här känslorna och tankarna. Det låter påfrestande att kritisera sig själv för allt, det tar säkert mycket kraft och energi att känna sig otillräcklig i relation till sig själv och andra.
Du känner dig inte värdefull och du vill ha det annorlunda, du har en önskan om att tycka om dig själv. Jag tycker att du har kommit långt redan, det är en god start att du delar med dig och vågar höra av dig hit. Det är så klokt! Du är medveten om hur du har det, hur det känns, hur det påverkar dig och du vill förändra dina tankar om dig själv och det är den bästa utgångspunkten!
Ibland kommer vi göra saker som vi skäms över eller ångrar, då kan det vara bra att försöka vara snäll mot sig själv, tröstande och förstående. Många blir hjälpta av att vara mer förlåtande och träna på att inte kritisera sig själv utan behandla sig själv så som en kanske behandlar andra.
Om det var en annan person, kanske en vän eller någon annan du möter, som kände som du känner och var i din situation - vad tror du att hen hade behövt då? Kan du kanske testa att skriva ner som ett brev med tröst, empati och tips till en person som har det så som du har det? Som du sen behåller för dig själv och läser när du vill och behöver.
Utseendet är inte allt. För vissa kan det fungera att undvika det som är triggande, till exempel att försöka inte titta sig i mobilkameran och speglar mer än en gång om dagen. Eller att träna på att ändra tankarna när du ser dig själv, försöka att säga något som är positivt tills det blir en ny vana. Ett annat sätt kan också vara att skriva postitlappar tre gånger om dagen, med tre goda egenskaper och förmågor (som inte handlar om utseende). Det kan vara tillsynes enkla saker, typ som "jag gick upp när klockan ringde imorse".
Att du är introvert betyder inte att du är tråkig och värdelös, vi är alla olika och alla personlighetstyper behövs! Det kan vara värdefullt att titta på vad som fungerar för en i olika sammanhang och miljöer, kanske kan skolan anpassa upplägget (gruppdiskussion) efter vad som passar dig? För vissa är det lättare att prata och för andra funkar det bättre att tänka eller skriva - det finns liksom inget rätt och fel i det.
Jag hoppas att du kan hitta ett sätt som känns bra för dig och där du kan acceptera allt som har med dig att göra. Vi fortsätter gärna att ha kontakt, med vissa jourer kan du ha kontinuerlig kontakt så att du kan få det stöd du behöver!
Kram <3
/Tjejjouren.se
