Hej!
Jag är en tjej på 18 år som undrar lite kring mina tankar om min egen kropp och könsidentitet i relation till att jag haft en ätstörning.
Jag är tjej biologiskt sett, men jag tror att min könsidentitet inte överensstämmer med mitt biologiska kön, och på senaste tiden har jag funderat på om min ätstörning kan ha med det att göra.
I början, när det började gå utför, tycks jag ha hakat upp mig på att inte se ut som en tjej något enormt. På något vis likställde jag "att inte vara tjej" med att vara smal typ. Jag tänkte ju inte helt klart när det var som värst så i efterhand har jag svårt att reda ut i vad som egentligen pågick, men typ så.
Jag vet inte vad jag vill fråga egentligen, jag vill kanske bara ha svar på om det kan ligga något i att jag inte är tjej? Jag har frågat mig själv om jag är annat än cis tjej i tre år nu, men jag kommer liksom inte närmare något svar.
Jag relaterar liksom inte till att vara tjej? Jag upplever det som lite obekvämt när någon referrerar till mig som tjej eller använder "hon", men jag kanske bara låtsas för att jag vill ha en anledning till varför det blev som det blev?
Jag har alltid "önskat" att jag var kille, men jag /känner/ mig inte som kille. Jag känner mig bara som jag, liksom.
Har lite svårt att formulera mig för jag har aldrig skrivit eller sagt rätt ut att jag haft en ätstörning. Det är något jag tagit mig ur på egen hand.
Tacksam för svar
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar!
Du har tankar om att det finns en koppling mellan din tidigare ätstörning och din könsidentitet, att din ätstörning kan ha varit ett uttryck för att du inte känner dig som eller vill vara en cis-tjej, förstår jag dig rätt?
Det är klokt och bra att fundera som du gör, att försöka komma till botten med sitt mående. Varför mår/mådde jag dåligt just nu/då? Ju mer en funderar över sina känslor och beteenden, desto bättre lär en känna sig själv och desto bättre blir en på att hantera sina känslor i framtiden.
Ätstörningar kan bero på väldigt många saker. Kanske hänger det i ditt fall ihop med dina funderingar kring din könsidentitet, eller så beror det på något annat.
Oavsett är det bara du själv som kan veta om du är cis- eller transperson, eller om du känner att du är transperson på ett särskilt sätt. Det har inget med hur du ser ut att göra - du behöver inte ändra ditt utseende för att byta könsidentitet. Vill du inte bli kallad "hon" ska du inte bli det.
Det finns många olika ord och begrepp för att beskriva sig själv. Men det är inte något du måste använda dig av, för du måste inte veta. En del personer väljer att kalla sig queer, vilket kan innebära att slippa definiera sin könsidentitet.
En del börjar fundera över sitt kön tidigt i livet medan andra kan göra det sent. Du kan fundera över det under en kort period i livet, eller under en lång. Oavsett vad du kommer fram till var det förmodligen viktigt att du gjorde det, för att det var något du hade ett behov av att göra.
Hur du ser på ditt kön och vem du är kan ändras under livet. Men många har också en uppfattning om sitt kön som känns självklar och som inte ändras. Du har rätt att känna och göra som du vill.
Kanske behöver du prata med någon om dina funderingar kring könsidentitet ifall det känns svårt och förvirrande. Ungdomsmottagningen där du bor är ett alternativ, RFSL ett annat. På http://transformering.se/berattelser kan du läsa berättelser av transpersoner. FPES är en förening för transpersoner, kanske finns det en lokalavdelning nära där du bor. Här finns ännu mer tips samlade: https://tjejjouren.se/tjejguiden/kropp-och-halsa/trans
Det kan också vara värt att prata med en kurator om din tidigare ätstörning. Även om du idag mår bättre, kan det vara bra att berätta för någon om hur du mådde då och få verktyg att inte hamna där igen. Föreningen Frisk och fri är bra på att ge stöd kring ätstörningar.
Hör gärna av dig om du har fler frågor! Vi finns här för dig.
//Tjejjouren.se
