I några år nu så har jag funderat på om jag är bi, men jag slutade tänka på det efter ett tag. För några veckor sedan så började få sådana tankar igen.
Enda sedan jag var lite så har jag alltid varit avundsjuk ifall min kompis var med andra, men nu när jag är äldre så gillar jag att vara i hennes närhet och jag är alltid glad när jag är med henne(mår psykiskt dåligt) Jag blir fortfarande avundsjuk när hon är med andra, vill vara med henne och jag blir ledsen ifall vi inte kan vara. Jag är orolig över att jag kan ha känslor för henne eftersom jag inte känner likadant med mina andra kompisar. Men jag kan inte prata med någon pga av tillitsproblem.
Jag kan också se mig själv i en relation med en tjej.
Jag har blivit okoncentrerad och får panik så fort jag får sådana tankar eftersom jag förlorat en tidigare vän efter att han fick känslor för mig. Det värsta är också att min släkt är rätt dömande, min pappa speciellt har något emot bi och homosexuella. Jag klarar inte av att känna sån osäkerhet.
Det är inga direkta frågor utan det är mer att jag helst vill ha hjälp av några som kanske har gått igenom samma sak.
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar! Du berättar att du sedan några år tillbaka funderar ifall du är bisexuell. Dessa funderingar berättar du att har kommit tillbaka igen sedan du har upptäckt att du gillar att vara i din kompis närhet och känner dig nere när du inte är med henne. Du skriver även att du har kommit fram till att du kan tänka dig vara tillsammans med en tjej, jättebra att du vet det och det verkar som att du har lärt känna dig själv bättre!
Det är inget ovanligt att en funderar över vilken sexuell läggning man har, särskilt då de flesta brukar utgå från att en som tjej gillar killar och killar gillar tjejer. Det finns alltså en så kallad heteronorm utspridd i samhället, att vara hetero är det självklara och vi blir inlärda att det är den "rätta" läggningen. Det här syns i media, reklam och även i musiktexter porträtteras heterorelationer. Det är alltså inte konstigt att en börjar fundera och kanske känner sig annorlunda när en inte känner igen sig i den här heterosexuella normen. Det är antagligen därför som vissa personer, som till exempel din pappa som du nämner, motsätter sig personer som har en annan läggning än den heterosexuella på grund av att det avviker från det som anses vara "normalt". Det finns inget som är normalt, utan snarare finns det sådant som är vanligare än andra. Bara för att det är vanligare att vara hetero betyder det inte att det är fel att vara till exempel bisexuell eller homosexuell. Du bestämmer själv vem du är och vem du vill vara med, det är en rättighet! Du bestämmer också själv hur och när du vill "komma ut", alltså tala om för personer i din närhet att du är bisexuell. Om det känns jobbigt kan det kännas lättare att ha berättat det för någon som en litar på.
Du beskriver att du är orolig att förlora din vän för att du känner som du gör för henne. Det kan vara både en härlig och läskig grej att ha känslor för någon, det kan framför allt kännas lite läskigt att berätta det för hen, men det kan kännas skönt att få det sagt, det vet du nog bäst själv hur du känner att du vill göra.
Hoppas att det här svaret har varit till någon hjälp, hör gärna av dig igen om du funderar över någonting mer <3
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
