hejhej, för ungefär ett år sedan så va populeritet det ända jag tänkte på trots att jag aldrig varit någon speciellt populär tjej.
inte för att jag är anorlunda, jag är rätt normal ser bra ut(nu förtiden i varje fall) har humor är ingen bitch men jag tar inte riktigt åt så det kanske är därför? men skitsamma. jag va en riktig fjortis som typ gick runt och verkligen trodde jag va nått. jag va ofta med kompisar och hade träffat nya vänner med jag var på g med en kille som jag verkligen gilla och andra va lite "avundsjuka" på kanske.
mitt största problem va då mina föräldrar som typ ALLTID va ivägen enligt mig, riktiga kontrollfreak! jag hatade när dom la sig i, varför kunde dom inte bara låta mig va liksomoch låta mig göra som jag ville, komma hem när jag ville och leva mitt egna liv. fast jag jag insåg väll tillslut, när allt bara kaosa.
jag kommer typ inte ihåg vad som hände men det var precis som att jag öppna mina ögon och såg all skit, vilken jävla lögn jag levde i. en av mina bästa vänner hade typ sabbat det totalt för mig och han jag var på g med, vissa av mina kompisar blev värre en mig typ extrema fjortisar som bara hoppa runtoch skrek jag palla fan inte va med de mer jag blev bättre vänn med ( vi kan kalla henne klara) och hon prata ofta om hur jobbigt det hade blivit när hennes bästavänn typ bara hade lämnat henne och börjat fjanta sig med sin nya "tvilling" och att hon hade "skärt sig" snarare en liten liten rispa som knappt blödigt. men det gjorde varje fall att jag började skära mig, värre och värre.
allt kändes bara skit tillslut och även klara beteddde sig skitjobbigt, sen kom sommaren.. jag hatar sommaren. -det är varmt och förjävligt -jag är i stugan -där min stuga ligger finns det inget folk och alla är antingen mellan 40-100 eller 0-12 -jag hade inte ingen lust att åka ut till varberg där mina "kompisar" fanns eftersom jag vart där innan, och somsagt jag orkade inte med dom längrejag inne nnästan hela sommaren, inne på mitt rum och hade bestämt mig, jag ska fan aldrig mer skaffa vänner inte där jag bodde i varje fall. för att alla va/är likadana samma stil samma falskhet. men jag är inte heller någon perfekt människa, för ingen vet om detta. så det är ju mitt eget fel på sätt och vis.
skolan börja. jag va med några kompisar första dagen vi skulle gå en promenad. dom jag gick med hade igentligen fotbollsträning men hon ena hade ont i sitt ben och kunde inte SPRINGA (hon som sabba för mig och killen vi kallar henne för ebba) och hon andra hadelite ont i halsen. det blev kanske mest gårunt och prata och såmen tillslut kom ebba på att hon behövde gå hem så hon SPRANG hem.
jag vet inte riktigt vad det styket gjorde för nytta men det va hur som helst en av dom enda gångerna jag va med några/någon kompis. sedan dess har jag knappt varit utanför huset och allt har bara kännts menningslöst och jag fortsatte skära mig. men som tur kom snön och jag kunde varje fall börja träna(åka skidor) ett av mina enda och största intressen och tillslut satt jag på bussen till italien jämte en tjej som jag hade träffat för fyra år sedan på samma resa med samma buss. och de ända gångerna vi träffas är på denna resan. en av dom bästa tjejerna trots att jag kännt henne sammanlagt 4 veckor.
det är det bästa som hänt mig i mitt liv, den där resan, människorna på bussen skidåkningen, andra som också kunde åka skidor. allt. fast alla på den bussen bodde i göteborg. men jag blev en ny människa, jag kunde bli en ny människa kanske till och med rätt människa. Där kunde jag prata mer, le mer, le påriktigt, känna mig bra, fick en sånn där fantastisk kännsla av glädje ibland utan anledning, men även den veckan passerade tyvärr men den där lyckliga känslan höll kvar sig, det va en känsla jag kunde dö för.
den höll kvar sig på vägen till skolan och jag tänkte att jag kan kanske ändra mig ändåvara mitt riktiga och nya jag även härvara såhär lycklig, den fanns kvar när jag gick in i klass rummet och sedan försvann bort baraoch jag kunde knappt komma ihåg den längre.
nästa år kommer inte hela min familj åka på den resan. men de säger att om jag får råd så får jag åka själv eftersom jag knappt träffa dom detta året vi åkte. och trots att den veckan är mitt allt så klarar jag ändå inte av detta för jag vill inte vara här längrei den här skitstaden med de här människorna, jag vill flytta, flytta till göteborg och börja om. bli den jag vill va.börja om helt på nytt, få nya vänner, riktiga vänner.
jag bryr mig inte längre om att vara populär, sånt är skit. jag vill att nån ska se vem jag verkligen är. och nej det räcker inte att byta klass! skola då? nej man vet vilka folk är här, de kommer få reda på "hur jag varit innan". jag vill börja om HELT. men hur fan skulle jag få hela in familj att flytta för att inte jag mår bra här. för det gör de andra tror jag. men man skulle kunna åka till göteborg varje morgon(en timmes resa) och bo kvar här?
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss! Det låter som att du har det tufft just nu eftersom många av dina vänner inte förstår dig. Det är ganska vanligt att känna som du gör när man försöker hitta sig själv. Ibland kan en större förändring som till exempel att börja på en ny skola vara precis det man behöver. Men ibland kan det också vara en flykt då det visar sig att ens gamla bekymmer nosar en i nacken efter en tid på det nya stället. Känn efter vad som känns rätt för dig. Känner du minsta lust att byta skola är det värt ett försök.
Har du pratat med någon i din familj om det här, att du inte mår bra där ni bor nu? Kanske skulle du kunna pendla till Göteborg som du skriver.
Du skriver också att du skurit dig när du mått dåligt, jättebra att du berättar om det. Att skada sig själv är något som en del gör för att få ont i kroppen så att smärtan inombords inte känns lika starkt, och det kan ibland vara svårt att sluta. Eftersom det är något som bara hjälper på kort sikt kan det ibland bli så att man vill skada sig mer. Det kan bli en negativ spiral som är bra att bryta så tidigt som möjligt. Läs gärna texten i Tjejguiden om att skada sig själv och hur det går att göra för att sluta: Läs mer om att skada sig och om att kunna sluta i Tjejguiden
Vad roligt att du tycker så mycket om att åka skidor! Jag förstår att du ser fram emot nästa resa. Också roligt att du träffat personer som du tycker om på skidresorna. Kanske skulle ni kunna hålla kontakt över internet? Om skidor är ett intresse du vill fortsätta utveckla finns det flera gymnasier där du kan åka skidor samtidigt som du studerar. Det är också många som åker till en skidort en hel säsong och tar ett jobb på en restaurang eller liknande. Det finns alla möjligheter, fokusera på människor som lyfter dig.
Hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Ta hand om dig. /Tjejjouren.se
