första meddelandet: jag är så trött på att alla ser mig som en blåst bimbo, så trött på att folk tror att en ytlig komplimnag får mig på fall, så trött på att killar som bara utnyttjar mig. Jag har ända sedan jag varit liten fått höra hur vacker jag är , från familj, vänner, killar osv. men har aldrig blivit riktigt glad då jag vet att de inte uppskattar mig för den jag verkligen är. Det är som att folk inte ser vem jag är och det är dels mitt fel. jag har vant mig vid all den ytliga uppmärksamheten och jag kan hantera den, jag vet att jag får uppmärksamhet om jag har på mig ett tight urringat linne tex och trots att jag mår lika dåligt varje gång så vågar jag aldrig ta risken att ge folk chansen att se den riktiga mig. Grejen är den att i två års tid under högstadiet så blev jag öppet sexuellt trakkaserad av killarna i min korridor, alla visste om det och lärare tillät det hända, det var som om min kropp inte var min egen längre och det hr satt sina spår. Skulle kunna skriva om detta hur länge som helst men känns lite onödigt här kanske ..Jag vet inte om jag har formulerat mig tillräckligt bra eller om ni ens kommer att förstå, vet inte vad jag vill ha för svar eller nånting men behövde bara skriva av mig. Jag mår för dåligt just nu ..
Tack så jättemycket för erat svar, tror inte ni förstår urmycket det betyder att veta att nån verkligen läste det jag skrev, tänkte och skrev tillbaka.. Tack!
Vet inte om jag använde rätt ord när jag skrev utnyttjad menade att det är väldigt ofta killar ser mig tror att jag är på ett visst sätt, är trevliga och så men sen får ja veta att de bara ville ha sex med mig. har vart med om att jag öppnat mig för en kille, berättade hur jag känner om allt, att jag är ganska svag osv och att jag dras till de lite hårdare killar för det är det jag är van vid, genast så ändrades han blev "hårdare" mot mig för att få mig i säng.Det jag är rädd för ska hända om jag slutar klä mig som jag gör och så är att folk ska sluta ge mig uppmärksamhet. Det skulle döda mig att inse att jag bara får uppmärksamhet för min kropp. Jag anar ju redan att det är så men att ha det bevisat skulle vara allt för jobbigt. Den sexuella trakaseringen jag utsattes för har p[verkat mig enormt. jag menar, under hela den tiden så var det ju bara min kropp jag fick uppmärksamhet för och jag vande mig ju till slut, jag lärde mig att hantera det och jag har glömt hur det var innan. Jag dras till killar som behandlar mig liknande för det är det jag kan och de gånger jag träffat någon bra kille och vart riktigt lyckig så har jag avbrytit det hela inom kort för jag blir rädd för att jag inte fattar hur jag ska bete mig och det känns som om de förtjänar bättre än mig. Speciellt när de talar om för mig att jag är smart söt gullig osv, då känner jag bara att jag aldrig kommer kunna nå upp till deras förväntingar.Tack än en gång att jag får skriva av mig här, hittills har min dag bok varit den ända som vetat om detta och den har hjälpt mig på så många sätt men att kunna få feedback på mina tankar betyder mer .. tack!
Svar
Hej!
Vad bra att du har hört av dig till oss med dina funderingar! Vi tror att det är många tjejer som skulle känna igen sig i det du skriver om att bli sedd. Alla vill få komplimanger ibland, både för sitt utseende och för sin personlighet och kanske är en blandning av dessa två det bästa för att man ska känna uppskattad och bekräftad. Du berättar att du endast får ytlig bekräftelse, både hemma och i skolan. Ofta så glömmer många att ge oss tjejer beröm för våra prestationer och egenskaper, just för att man tror att det är den ytliga bekräftelsen som tjejer vill få.
Att killarna du träffar trakasserar dig är verkligen inte något som du förtjänar! Vi vet inte hur gammal du är men det låter som att killarna runt dig är väldigt omogna, när man befinner sig i tonåren så kan mycket komma att handla om utseende och sex. Detta brukar tack och lov gå över ganska fort, men hur som helst så har killarna ingen rätt att utnyttja dig eller inte ta dig på allvar när du försöker öppna dig för dem. Om de gör så är de inte dina riktiga vänner -du ska kunna ha vilka kläder du vill, urringat eller ej, utan att de ska göra så mot dig!
Kanske kan du också berätta för dina vänner hur du känner, de förstår nog mer än du tror då det är vanligt att känna att man inte räcker till. Testa att prata om det och dela med er av era erfarenheter! Kanske finns det några intressen eller sporter du gillar i din närhet som inte handlar om utseende? På det sättet kan du komma bort lite från kroppsfixeringen.
Hoppas att det här svaret hjälp dig lite,
Ta hand om dig!/
Tjejouren.se
