hej. jag är en tjej på 14 år och jag och min pojkvän har haft oskyddat sex många gånger denhär månaden. jag går på p-piller så jag har tyckt att de har varit lungt, min pojkvän seger ändo att han inte har kommit i mej men man kan ju aldrig vara 100% säker. och nu är min mens över en vecka sen, jag har alltid haft regelbunden mens och den är aldrig sen. jag har varit jätte hungrig på senaste tiden,vari jätte trött, mått dåligt,fått spy-känslor och mensvärks liknande känslor i magen. jag är väldigt rädd att jag skulle vara gravid och skulle jag nu vara det så skulle ja aldrig få behålla de för mina föräldrar och min pojkvän seger också att han är helt imot att behålla de och abort är ända alternative. men hela mitt liv har jag sagt att jag aldrig kommer kunna göra abort. jag har försökt fått stöd av mina vänner men de orkar inte lyssna och seger att de bara är mitt eget fel om jag är. jag vågar inte berätta för nån mera om det här. jag är så rädd för allt och vet inte vad jag skall göra. snälla hjälp mejj.
Svar
Hej där! Vad bra att du skriver till oss på Tjejjouren.se! Av det du beskriver förstår jag att du är orolig över att du kan vara gravid, och att du även är orolig över hur du ska göra om du nu skulle vara gravid. Du har en massa känslor och tankar om vad en abort skulle innebära, både för dig och de som är nära dig.
Du berättar att du har gått på p-piller, men att du har haft oskyddad sex med din pojkvän många gånger den här månaden. P-piller är ju en typ av skydd, men som du säger så kan man ju aldrig garantera att det är 100% säkert. Du berättar sen att din pojkvän inte kommit i dig, men spermier kan ju finnas i försatsen som kommer under tiden som man har sex. Du berättar sen att din mens är över en vecka sen och du beskriver att du haft en del symptom, så som ökad hunger och illamående. Att din mens kan ha hoppat lite kan bero på en mängd olika saker, exempelvis om du har varit stressad eller liknande den senaste tiden.
Sen förstår jag att detta gör dig extra orolig eftersom den tidigare alltid varit regelbunden. Symptomen du sen beskriver behöver inte nödvändigtvis vara på grund av en graviditet, men jag förstår att du är orolig och då är det absolut värt att kolla upp om du är gravid genom att göra ett graviditetstest. Graviditetstest kan du gå till ungdomsmottagningen för att göra, där får du samtidigt stöd i din situation oavsett om du är gravid eller inte. Om du inte vill det så kan du ju alltid köpa ett graviditetstest och ta testet hemma. Men jag tänker att de på ungdomsmottagningen brukar vara väldigt duktiga på att stötta i sådana här situationer. De har även bra koll på olika alternativ som finns om du nu skulle vara gravid. Där kan du också testa dig för könssjukdomar, då ni har haft oskyddad sex.
Du berättar att dina föräldrar och din pojkvän inte skulle vilja att du behåller barnet om du skulle bli gravid. Av hur du beskriver det förstår jag det som att du i princip skulle uppleva det som att du i så fall blev tvingad till abort? Själv berättar du att du aldrig skulle kunna göra en abort. Och jag tänker att det är jätteviktigt att du lyssnar till dig själv och vad du känner kring det här, eftersom det är din kropp. Skulle det vara så att du är gravid så är beslutet om abort till sist ditt. Samtidigt förstår jag att det kan kännas tufft för dig att det inte hade varit accepterat av dina föräldrar och din pojkvän om du nu hade varit gravid. Jag funderar på om du har berättat för din pojkvän hur du känner kring abort? Det kan vara bra att ni två pratar en del om hur ni ska hantera situationen, eftersom oron och funderingarna berör er båda. Hur känner du själv?
Sen tänker jag att det kan vara bra att börja med ett graviditetstest först, där du och din pojkvän tillsammans kan gå till ungdomsmottagningen. Då kan ni båda få stöd i situationen med hjälp av en vuxen. Att skaffa barn med någon som inte vill ha barn är en tuff start och skulle du vara gravid så finns det flera olika perspektiv att ta ställning till och väga in. Känslorna kan också skifta över tid. Att göra abort är något som ibland kan behövas, och det betyder inte att du är en dålig person eller att du inte har tagit ansvar i den här situationen, som du ju faktiskt har gjort.
Du berättar sen att dina kompisar inte stöttar dig och säger att det är ditt fel att du hamnat där du är, vilket är jättetråkigt att höra. Då du äter p-piller så har du ju tagit ansvar för att skydda dig mot en oönskad graviditet. Men ibland så fungerar inte preventivmedel riktigt som man tänkt, och då kan det ibland bli så att man blir gravid fast att man inte riktigt planerat för det.
Du skriver även att du är rädd inför den situation du befinner dig i, och det förstår jag eftersom det kan kännas svårt att tänka på vad det innebär om du skulle vara gravid. Det är också tufft att känna att en inte riktigt har stöd i din situation av dina kompisar när du försökt prata med dom om det.
Hur är det med din pojkvän, känner du att du kan prata med honom om hur du känner? Och vad gäller stöd och den rädsla du beskriver, så kan jag tipsa dig om att du kan vända dig till din skolkurator, men även en kurator på din närmaste ungdomsmottagning för att du ska kunna känna att du kan få prata om hur du känner om din situation. Där kan dom som sagt även hjälpa dig med ett graviditetstest.
Jag hoppas du fått lite hjälp på vägen, och hör gärna av dig om du har fler frågor eller funderingar. Ta hand om dig!
/ Tjejjouren.se
