Tack för ert svar! Angående det här med att folk ska döma mig.. Dels handlar det väl om folk jag inte känner, och det borde jag väl egentligen inte bry mig om. Men det handlar också om vänner, min pojkväns vänner och min familj. Min syster är 26 år och har precis fått barn, men hon har fast jobb, stadig ekonomi och en sambo sedan flera år tillbaka. Jag och min pojkvän har precis blivit tillsammans (i slutet utav februari träffades vi). Jag är rädd att hans vänner ska lämna honom och tycka att han är en idiot och jag är rädd att min familj ska ställa jättehöga krav på mig och säga att jag inte kommer klara det bara för att jag just nu är utan arbete.Jag vet att det är bådas ansvar att skydda sig och att jag på så sätt inte kan säga att jag förstör min pojkväns liv, men vi har skyddat oss. Kondomen gick sönder under ett samlag så det måste vara då jag blev gravid. Det är också det jag är rädd för, att folk ska tro att jag är en lössläppt tjej som ligger runt utan att skydda mig.Jag och min pojkvän har kommit varandra jättenära på väldigt kort tid, och jag vet att han är en bra kille, mycket bättre än alla de andra jag träffat. Han äger en bostadsrätt och har ett fast jobb med en inkomst på över 20,000 efter skatt. Det jag dock inte vill är att han ska tvingas försörja mig och barnet för att jag inte har något jobb. Vi är inte sambos utan har egna ställen båda två.När jag ringer till gynmottagningen/barnmorska och säger att jag inte vet hur jag ska göra säger dom bara att jag ska ringa upp nästa vecka när jag vet lite mer hur jag känner. Men hur ska jag veta lite mer hur jag känner när jag inte vågar berätta? Min syster har inte frågat mig något mer sedan jag berättade det, hon verkar inte bry sig. Min syster är en väldigt snäll men speciell person, och hon är väldigt "mallig" över att ha fått barn då det är det första barnbarnet i vår släkt, vilket leder till att jag tror hon kommer bli avundsjuk om jag väljer att behålla för då kommer hon inte vara ensam i all "glans". Jag ställer väldigt höga krav på mig själv när det kommer till mig och min syster därför att hon alltid varit så duktig och jag har varit lite sämre..Jag vill inte göra fel men det känns som det blir fel hur jag än gör nu. Tack för era svar och förlåt att jag skriver alldeles för mycket utan att ens få fram något vettigt.
Svar:
Hej!
Vad bra att du hör av dig igen. Vi vill börja med att säga att du inte alls behöver be om ursäkt för att du skriver långt. Och vi tycker att du för väldigt vettiga och genomtänkta resonemang - och hade du inte gjort det hade det varit helt okej det också.
Vad tråkigt att höra hur du blivit bemött av gynmottagningen/barnmorskan. Det är ju deras jobb att prata med personer som är i din situation och står inför det val du står inför. Kanske kan du prova att ringa till en annan mottagning? Du får också gärna ringa till en tjejjour, om du vill prata i telefon eller träffas offline.
Du skriver också att din syster inte pratat med dig igen. Hur känner du, skulle du kunna säga till henne att du skulle vilja prata vidare? Om du skulle vilja prata vidare med henne. Hur ser det ut annars, har du någon kompis som du kan prata med, eller någon annan släkting?
Att jämföra sig med sina syskon, och speciellt äldre syskon, tror vi är ganska vanligt. Ibland kan det vara lätt att tro att den som kommer först vet hur det ska vara, till exempel på en arbetsplats så kan man ibland tro att den som jobbat längst gör på "rätt sätt". Är det något du känner igen? Vi tänker att vi alla är olika, vi har olika personligheter och har olika styrkor och svagheter. Du är den du är och din syster är den hon är, ni är inte samma personer och kommer antagligen inte att leva era liv på samma sätt. I det här beslutet tänker vi att det är viktigt att du utgår från dig och vad du vill. Situationen då man blir förälder ser väldigt olika ut för olika personer, och det går inte att säga vad som är bättre eller sämre.
Vi kan förstå att du inte vill bli försörjd av din pojkvän. Samtidigt kan man ju jobba öven fast man är gravid, och som föräldraledig får ju den som är hemma med barnet pengar av försäkringskassan. Har du och din pojkvän pratat vidare? Har han sagt något mer om hur han känner?
Angående att du är rädd att bli dömd. Vi tänker att på samma sätt som att vara arbetslös inte innebär att man är oansvarstagande, innebär en graviditet inte att man är lössläppt. Och även om ni hade haft oskyddat sex hade det inte sagt något om dig eller er som personer, eller om hur ett eventuellt föräldraskap skulle vara. Om du och din pojkvän skulle bestämma er för att bli föräldrar är vi övertygade om att ni skulle bli bra föräldrar. Och bestämmer ni er för att inte behålla är vi övertygade om att det är rätt beslut för er just nu. Om någon person dömer er eller lämnar er säger det ingenting om er, varken som personer eller som eventuella föräldrar. Det säger bara något om dem själva, och det är inget ni kan påverka.
Du skriver att du inte vill göra fel, att det känns som att du gör fel hur du än gör. Om vi provar att vända på det: kan det alls bli fel? Nu är du gravid, och det finns inget fel i det. Det är upp till dig hur du vill göra, det är din kropp och ditt liv det handlar om. Det är bara du som kan fatta beslutet, och det beslut du fattar är rätt beslut. Det är bara du som kan veta vad du vill och vad du behöver just nu i ditt liv.
Vi hoppas att vårt svar har hjälpt dig. Du får gärna höra av dig igen, vi finns här!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
