Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och ta mig till..
Jag är en tjej på 19 år och bor tillsammans med mina föräldrar och vår hund. Min storebror bor inte hemma längre vilket jag tycker är jättejobbigt. Jag är en tjej som lider med psykisk ohälsa och har gjort det sedan 2015, jag har gått till BUP och går nu på Vuxenpsykiatrin.
Saken är den att min pappa inte verkar förstå min problematik, han blir ofta väldigt arg på mig och brukar ibland ge kommentarer kring mitt utseende, då jag är anorektiker osv. Han har t ex kallat mig för benrangel och vid det tillfället han gjorde det så satt vi kring matbordet och min mamma gjorde ingenting. Min pappa fick även syn på min arm där jag har massor av skärsår och då sa han ”Smörj in det förfan, det ser ju förjävligt ut”...min pappa är en väldigt stor otrygghet i mitt hem och jag vet inte hur länge jag kommer orka mer. Jag måste få ut honom på något sätt för jag märker att mamma nästan är rädd för honom för hon vågar inte gå emot honom när han håller på att ge kommentarer till mig osv. Vår familj har varit ett SOCfall men det enda som hände då va att vi fick gå i familjeterapi...det enda det ledde till var att jag kom min mamma närmare någorlunda...så en anledning till mitt självskadebeteende är min pappa....
Jag får OFTA höra här hemma att jag nästan ALLTID överreagerar eller överdriver om saker som har hänt, t ex allvarliga saker eller om jag t ex berättar hur jag känner kring saker och ting...
Det värsta också är att när jag pratar med vissa vuxna i min närhet om det så tror dom inte mig osv...och tar inte saker på allvar..
Vad ska jag göra??
Svar
Hej!
Vad modigt att du berättar om ditt mående och familjesituation. Du skriver att din pappa är en stor otrygghet i ditt liv. Han säger saker som sårar dig om din kropp och ditt mående, han lyssnar inte på dig och dina känslor vilket har lett till att du inte mår bra hemma. Det låter som att situationen hemma med din pappa där är ohållbar. Att han beter sig så är helt fel, det är INTE ok.
Du gör en personlig resa som nu kräver att du får lugn och ro runt omkring dig och personer som stöttar och stärker dig. Vad bra att du och din mamma har en lite bättre relation. Du skriver att hon inte reagerar när din pappa säger elaka saker till dig, jag förstår att det sårar dig att hon inte säger ifrån men samtidigt känner du hon verkar rädd för honom. Har ni kunnat prata om situationen hemma? Kanske kan du föreslå att ni tar en fika tillsammans, sitter och prata i lugn och ro bara du och hon där du kan berätta precis det du har skrivit till oss? Hur skulle det kännas?
Du berättar att din bror har flyttat ut och att det känns jobbigt, hur är din relation till din bror? Kan du prata med honom om din situation?
När du träffar din kontakt/dina kontakter på Vuxenpsykiatrin, berättar du om hur det är hemma då?
Du är alltid välkommen att höra av dig till <3 På kontakta jour hittar du alla våra jourer.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
