Hej!
Jag är en tjej på 17 år som är kär i en kille i Nederländerna som är 22. Vi träffades på internet då vi spelade ett spel tillsammans och har nu pratat med varandra och chattat i ett år. Jag är kär i honom och han är kär i mig. Jag berättade för min föräldrar om honom och frågade om vi kunde ses. Min mamma tyckte först det var okej men nu har hon ändrat sig pga pappa. Min pojkvän är bipolar vilket jag sa till dom och de tror att han har manipulerat mig. De tycker att jag bara är kär i någon som inte finns, bara bilden han valt att måla upp av sig själv. Att han är psykiskt störd i huvudet för att ha jobbat ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka och träffa mig här i Sverige. Det att han ens vill träffa mig får de att hata honom. Mina föräldrar tycker bara att det skapar problem för mig och att en framtid med honom är obefintlig för att han är ifrån ett annat land och tydligen en manipulerande psykopat fast att de inte ens pratat med honom vilket jag erbjudit. Vad ska jag göra? Min pappa säger att vi inte ens får träffas när jag är 18, kan han förbjuda det? Jag älskar ju honom. Utan honom är livet meningslöst. Utan honom hade jag inte suttit här idag och det hade inte han heller utan mig. Vi behöver varandra. Det finns ju inget annat. Mina föräldrar tycker att jag är ett stort misslyckande och är väldigt besvikna på mig, och på sig själva som inte kunde uppfostra mig bättre. Nu ska de sätta igång med ”föräldrakontroll” för att jag inte ska kunna träffa fler personer på nätet eller liknande. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Svar
Hej!
Fint att du hör av dig med dina tankar och känslor. Du berättar om en ömsesidig kärlek mellan dig och en kille som du träffat på internet. Dina föräldrar vill inte att du träffar honom eftersom han är bipolär och de tror att han och har manipulerat dig. De är oroliga för att du ska råka illa ut. Du skriver även att dina föräldrar anser att du skulle vara ett misslyckande och att dem är besvikna över hur det har blivit. Jag hoppas att du vet med dig att det inte stämmer, du är inte misslyckad! <3
Det låter som att du och han har en viktig relation, att ni har funnit stöd hos varandra och är kära. Ni verkar ha en betydande roll i varandras liv och det är inte konstigt om ni har en längtan och önskan om att ses.
Vilket klokt förslag av dig att låta dina föräldrar prata med honom. Du öppnar upp för möjligheten att de lär känna honom och ger dem på så sätt en chans att skaffa sig en annan bild av honom. Om en bor hemma så kan ens föräldrar bland annat sätta upp regler för vad som gäller hemma hos dem. När du fyller 18 dock så blir du myndig vilket innebär att du får bestämma själv över ditt dagliga liv.
Vad tror du om att fortsätta beskriva för dina föräldrar hur viktig han faktiskt är för dig? Fortsätta erbjuda att de kan prata med honom? Kan du kanske föreslå att om han kommer till Sverige så kan de vara med när ni träffas och att ni umgås på en neutral plats (alltså inte hemma hos dig/dem)?
Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig och önskar dig lycka till med relationen till killen och dina föräldrar! Hör gärna av dig till någon tjejjour på chatt eller telefon för fortsatt stöd.
Kram,
/Tjejjouren.se
