Hej, jag har lite problem med att lita och känna mig bekväm med min familj. När jag var liten så slog min pappa mig. Det kunde vara på magen, armarna, rumpan etc. Han kunde även dra mig i håret, skrämmas, knuffas osv. Till slut fick min mamma nog då han även misshandlade henne. När jag var omkring 7 år blev det en vårdnadstvist och de fick varannan vecka. Min pappa blir fortfarande arg ofta men han har inte slagit mig på flera år trots att han kan hota med att göra det. Mamma har berättat för min lillebror hur pappa behandlade oss innan de skilde sig då han inte minns. Han vägrade iaf tro på det och började gråta. Fast jag vet att han lever i förnekelse för pappa har slagit honom också. Inte ofta och inte hårt men det har hänt och senaste gången var på vårat landställe. De bråkade om något och pappa knuffade min bror och drog honom i håret. Varpå min bror slog tillbaka (han är 9 år). Min farmor som också var där hotade med att slå pappa och anmäla honom så jag antar att det är där våldet kommer ifrån. Min pappa frågar mig ofta om jag älskar honom som om han är osäker på om jag gör det. Det är fett konstigt och jag svarar aldrig.
Min mamma är också jättejobbig. Hon har egentligen alltid bråkat med mig och sagt elaka saker men efteråt har hon alltid bett om förlåtelse. Det har dock blivit mycket värre och hon säger aldrig förlåt längre. Hon har kallat mig för efterbliven, misslyckad, slyna osv. Varje gång jag poängterar allt elakt hon sagt förnekar hon det och får mig att ifrågasätta mitt eget minne. Men mest säger hon bara till mig att hålla käften. Jag ska även börja nian i höst och mamma är alldeles utom sig eftersom att jag har för dåliga betyg. Jag har dock redan över medel men det skiter hon i. Enligt henne ska jag ha högsta möjliga. Detta är jättejobbigt för mig då jag är extremt blyg i skolan och har svårt att få upp mina betyg. Mamma tycker även att jag är tjock och klagar ofta på min vikt och ibland känns det som att hon försöker säga de mest elaka sakerna för att göra mig ledsen.
På senaste tiden har jag tänkt mycket på det pappa utsatte mig för och det gör mig väldigt ledsen. Men sen tänker jag att jag blir ju inte ens slagen längre så jag måste sluta klaga för det finns ju barn som har det så mycket värre. Jag har det ju ändå bra och jag är inte fattig. Förlåt om detta blev väldigt långt. Jag vet inte vad jag ska göra.
Svar
Hej,
Vad modig du är som hör av dig till oss och för att du vill dela med dig av den situation du befinner dig i, jag förstår att det kan kännas både tufft och svårt.
Utifrån det du skriver så verkar det som att du har en svår relation både till din mamma och din pappa. Har du pratat med någon om det här någon gång? Finns det kanske någon släkting, vän, skolsköterska osv. som du annars känner att du kan berätta för? Det är inte konstigt att du funderar på dessa saker och att du känner dig ledsen över att du blir behandlad så som du blir. Bara för att du ”inte ens blir slagen längre” så betyder inte det att du inte får känna dig ledsen eller orolig längre. Du har precis all rätt att känna precis vad du känner i varje situation och psykiskt våld kan göra minst lika ont som fysiskt våld.
Det är inte okej för en förälder, eller vuxen, att skada ett barn – varken fysiskt eller psykiskt. Du skriver att din mamma brukar kalla dig för elaka saker och att hon har åsikter om din vikt, dina betyg osv. Det är svårt att inte bli illa berörd när någon säker något elakt till en och det kan upplevas ännu värre när det kommer från någon som man tycker om – såsom en familjemedlem. Har du någon gång försökt prata med henne om hur du känner? Tror du att det skulle bli bättre om du pratade med henne?
Hör gärna av dig igen om du har fler frågor eller funderingar!
/Tjejjouren.se
