Hej! Jag är 13 år och mår riktigt dåligt jag har mått dåligt ganska länge pågrund av olika skäl mästare familj killar och skola det började med att jag blev lite retad och så men sedan i femman slutade det då blev det problem med familjen istället mamma och pappa bråka liksom hela tiden och det var (är) oftast jag som typ startar det har jag märkt nu men min mamma och pappa är religiösa inte jätte men lite sen så blev jag (är fortfarande) riktigt kär i en kille och så tänkte jag att det är bra om jag pratar med mamma och pappa men då blev ju pappa jätte sur och sa att jag inte fick se honom eller prata med honom förlag var för liten för ett förhållande och dom trodde att han bara skulle dumpa mig så mådde jag ännu dåligare och sen så blir jag väldigt irriterad lätt så då svara jag oftast med en arg ton sen så blir då pappa oftast arg när jag är sur sen så skriker vi väldigt mycket på varandra då har det lett till att jag skadar mig själv och gråter varje dag på morron och kväll sen när jag gråter tänker jag på vad jag ställt till med och att jag inte borde finnas och att jag bah vill hoppa från något högt och bara aldrig nudda marken jag vill bara få stopp på allt lidande det ända jag vill är att få va med den där killen men det är just det jag inte får
Svar
Hej, vad bra att du skriver till oss med dina tankar.
Du skriver att du mår dåligt och att du har mått dåligt ganska länge. Du berättar att förut handlade det om att du har blivit retad i skolan men att det har slutat nu. Vad bra att det har blivit bättre nu. Hur trivs du i skolan nu?
Du berättar att det nu har blivit mer problem med dina föräldrar. Du skriver att de bråkar hela tiden. Hur brukar det vara när de bråkar? Du skriver att det oftast är du som startar bråken men jag tänker att det inte är ditt ansvar att dina föräldrar bråkar. Det är de som är vuxna och har ansvar för dig och det är aldrig barnets fel när föräldrarna bråkar.
Du berättar att dina föräldrar är religiösa och att du ville prata med dem om att du är kär i en kille. Vad härligt att höra att du är kär och fint att du ville prata med dina föräldrar om det. Men tråkigt att höra att din pappa bemötte dig med att bli arg. Du har rätt att känna det du känner, vara kär i vem du vill och det är inget du behöver prata med dina föräldrar om, om det inte är så att du vill det.
Du skriver att när din pappa sa att du är för liten för ett förhållande och att han bara skulle dumpa dig så mådde du ännu sämre och kände dig irriterad. Jag tänker att det inte är konstigt att du blir arg och ledsen på din pappa när han säger så. Ibland bråkar man med sina föräldrar och du har rätt att få visa dina känslor och det är dina föräldrar som har ansvar för dig och ska se till att du mår bra.
Du skriver att bråken med din pappa har lett till att du skadar dig själv. Att skada sig själv är ett sätt att hantera känslor som blir svåra att orka med men det gör att du också mår sämre än innan. Har du någon utanför familjen som du kan prata med om hur du har det?
Du skriver att du också gråter varje morgon och kväll. Det låter jobbigt och det är väldigt bra att du skriver till oss och berättar! Jag vill att du ska veta att det inte är du som har ställt till med något. Jag förstår att du är ledsen och känner att du vill få slut på allt lidande. Därför är det så bra att du skrivit till oss! Du ska inte behöva vara ensam i detta. Kom ihåg att du har rätt att vara kär i vem du vill, det är inget som andra kan bestämma över.
Ta hand om dig och skriv gärna igen.
Vänligen
Tjejjouren.se
