Hej, jag hatar min familj. Det värsta jag vet är att till exempel äta middag ute, åka på stan med allihopa eller att bara sitta och sitta på tv. Det brukar gå bra om en av dom är borta men om alla är där så får jag ångest och blir bara arg på vad dom än gör. Jag har en mamma, pappa och en brorsa som är 15. Själv är jag 13 år. Det värsta som finns är att åka på resor med dom vi brukar ofta åka med kusiner eller kompisar som jag är väldigt glad över. Jag vet inte vad jag ska göra jag älskar dom men ändå inte ibland orkar jag bara inte med dom. Dom gör inget dumt eller skriker inte på mig eller varandra. Dom som är jobbigast är min pappa och min brorsa. Alla brorsor är väll jobbiga ibland, min också men jag reagerar så starkt och börjar skrika. Min pappa är väldigt jobbig för är inte som alla andra pappor. Han är ibland väldigt äcklig och går runt naken och börjar fisa och rapa. Sånt är det värsta jag vet. Om det har varit en jobbig middag för mig och jag till exempel ska dusha efter åt börjar jag stor gråta i duschen för att det måste vara nått fel på mig. Om jag till exempel har en bra dag, kommer hem från skolan och innan jag kanske ens sagt hej till min pappa så fiser han och jag blir sur och vi skriker på varandra. Jag har försökt att prata med dom att dom helst inte ska göra så när jag är nära men dom fattar inte. Just nu sitter jag med dom i soffan och vågar inte gå upp på mitt rum för jag är rädd att dom ska börja prata om vart jag ska o sånt. Jag HATAR när de ska prata om massa saker och försöka att vara "normala" och "vardagliga". Hjälp jag vill inte ha det så här! Många skriver att de hatar sin familj för att deras föreldrar super eller bråkar hela tiden men jag hatar dom för ingenting då måste det vara fel på mig. Det kan vara normer som säger hur en familj ska vara. Att de ska ha märkes kläder, vara fräscha, ha ett fint hus, fina barn. Min familj är helt tvärt emot.
Svar
Hej!
Tack för att du hör av dig till oss. Du skriver att du hatar din familj och ofta är arg på din dem och inte orkar med dem. Det kan vara svårt att förhålla sig till sin familj när en är i tonåren och det är vanligt att det blir bråk och tjafs hemma. Det är inte ovanligt att tycka att ens föräldrar är pinsamma eller inte komma överens med syskon. Det är inte heller ovanligt att tycka att ens familj är jobbig. I puberteten händer det mycket i kroppen, både fysiskt och psykiskt och hormonerna kan påverka humöret mycket, exempelvis kan en ha lättare att bli irriterad och lätt störa sig på olika saker. Ibland kanske en inte ens vet varför en blir irriterad, det kanske inte finns en särskild anledning. En vanlig anledning till att det blir bråk är ofta missförstånd eller oförståelse.
Det kan även vara svårt för ens föräldrar att förstå en då de kan ha svårt att acceptera att ens barn har vuxit upp så snabbt och fortfarande behandlar en som ett barn. Detta kan vara mycket frustrerande när en inte är ett barn längre utan en tonåring och inte vill bli behandlad som ett barn längre, vilket kan skapa konflikter. Det är absolut inget ovanligt att känna som du gör och det är inte något fel på dig för att du känner så. De flesta föräldrar menar väl men det kan vara svårt att se det när en är ung. Du skriver att du tycker att din pappa är jobbig då han ofta går runt naken och fiser och rapar. Du skriver att du har försökt prata med dina föräldrar men att de inte förstår. Jag tänker att det vore bra om du försöker prata med din pappa igen så att han förstår att du tycker det är jobbigt att han gör som han gör. Jag tror det viktigaste är att du pratar med din familj över vad du tycker känns jobbigt så att de kan förstå hur du känner.
Att du skriver till oss och beskriver dina känslor är jättebra men det kan vara skönt att prata med en annan vuxen om en mår dåligt över något. Du skulle exempelvis kunna vända dig till kuratorn eller skolsköterska på skolan eller en ungdomsmottagning så du kan prata om dina känslor och hur du kan tänka kring dem.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
