Jag tror verkligen mina föräldrar (eller i alla fall min pappa) hatar mig. Just nu vet jag inte vart jag ska bo eftersom de båda inte klarar av att ha mig och jag känner mig inte trygg eller lycklig hos någon av dem.För ca 7 år sedan skiljdes min mamma och pappa. Då var jag 8. Jag bodde varannan vecka hos dom tills jag började bli äldre, typ tolv och då började jag bråka med min mamma nästan varje dag eftersom jag tyckte att hon träffade för många killar. Då flyttade jag till min pappa på heltid och träffade min mamma bara ibland. Men min pappa är den mest självupptagna människan jag träffat. Han frågar aldrig hur det går i skolan (trots att han vet att jag har det svårt), han frågar aldrig varför jag är ledsen utan ber mig bara sluta tycka synd om mig själv, han pratar alltid om sig, sitt jobb eller sin båt, han frågar inte mina syskon hur de har det. Han bryr sig verkligen inte om våra liv, vår skola eller fritidsintressen. När jag får ett bra betyg säger han inget. Kanske bara okej, eller bra gjort. När jag får ett dåligt betyg börjar han säga att det är för att jag skolkar (skolkar aldrig), eller för att jag är uppkäftig mot lärare eller för att jag aldrig pluggar. Jag sitter och pluggar varje kväll efter min dans, men det kan inte han veta eftersom han frågar aldrig. Han är alltid arg på mig. Oavsett om det handlar om betyg, skolan, dansen eller bara att han tycker jag hjälper till för lite hemma är han ALLTID arg på mig. Man kan tro att jag överdriver men det är kanske svårt att förstå. Varje dag när jag kommer hem är det något fel. Han är arg för att jag ser oschysst ut i håret, för att jag kommer hem för sent eller för tidigt. Han är arg för att jag inte tog tvätten innan jag gick till bussen. ALLTID är det något fel. Han går också på personliga saker tex att jag har en negativ personlighet som drar ner alla. Han sa häromdagen att alla i vår familj hatade att umgås med mig för att jag var tråkig. Men jag vågar inte försöka vara mer social hemma, för allt han säger är att jag har fel eller konstiga åsikter, eller att jag är jobbig. Så jag är tyst. När jag frågar honom vad jag gjort, varför han alltid är arg blir han galen. Han tycker verkligen inte om mig och jag vet inte vad jag ska göra längre. Trött på att försöka. Så för ca en vecka sen flyttade jag till mamma.Min mamma är alkoholist och dricker sig full nästan varje dag. Det blir så illa att jag måste hjälpa henne att gå till sängen. Hennes expojkvän som hon fortfarande träffar snodde 2000 kr från mig inatt och drog sedan när mamma bett honom. Det är alltid kaos här och funkar verkligen inte att bo här. Men vart ska jag bo med en pappa som bokstavligen hatar mig och med en mamma som alltid har kaos och bråk hemma och dricker för mycket? Hjälp mig! Har ingenstans att bo.
Svar
Hej! Vad bra att du hör av dig till oss!
Det låter som att du har det riktigt tufft, så synd att höra att du inte mår bra. Jag tror inte att dina föräldrar hatar dig alls! De kanske har mycket personliga problem att ta itu med, och låter frustrationen gå ut över dig? Detta är såklart inte okej, och det gör mig ledsen att du ska behöva må dåligt. Jag förstår att du känner att du inte vill bo hos någon av dina föräldrar längre, om de får dig att må så dåligt. Har du några syskon som du kan ta stöd av? Om du verkligen känner att du vill flytta ifrån dina föräldrar kanske det finns någon vän du kan ta hjälp av? Du kan även vända dig till någon i din skola så som en kurator eller lärare som du litar på, och de kanske kan hjälpa dig att ordna en fosterfamilj som du kan hälsa på ibland, eller ett nytt boende.
Du förtjänar verkligen att ha någon hemma som bryr sig om dig, lyssnar på dig och tar hand om dig! Jag hoppas att mina tips kan hjälpa lite grann och att din situation snart känns bättre!
Ha en fin sommar och hör gärna av dig igen! Stor kram! <3
