Hej!Jag är en tjej på 15 år, som är äldst av syskonen i familjen, jag har en yngre syster på 13 år och en lillebror på 7 år, och en mamma och pappa. Ibland mår jag dåligt över att vara "äldstabarn" och det känns som om jag får skulden för allt, även sådant jag inte gjort, eller för sånt som mina syskon gjort... Även att jag ska hjälpa till med allt och ltie till.... Liksom alla räknar med att jag ska hjälpa till med massor saker hemma, och ta egna initiativ om det och aldrig bråka med mina syskon för att jag ska vara mogen och inte är det om jag bråkar med dom. Mamma och pappa kommer alltid och säger att: "vi har alltid jättemycket att göra, och är stressade dygnet runt och vi får aldrig vila. Men om du hjälper till hemma så hjälper det oss jättemycket, för då finns det iaf någon sak mindre för oss att göra" men sen om jag hjälper dom, så kommer dom sen i efterhand och klagar på att jag skulle gjort mer, och "gör du det där, ingår ju det att göra det där också". Det känns aldrig som om det jag gör duger... Sen pratar iaf mamma om att hon aldrig får lugna ner sig från stressen och att det kommer ta död på henne, och att det är vårat(mitt och mina syskon, men mest mitt för att "jag inte hjälper till tillräckligt") fel att det händer isf. Eller om jag och min yngre syster bråkar om något(hon är i någon fas där hon alltid skriker och blir arg utan anledning) så är det mitt fel, och om jag blir arg och irriterad på henne för att hon t.ex. skvallar på mig för minsta lilla osv. och säger till henne för det, nej då är allt mitt fel iaf, jag kunde gått därifrån och struntat i henne, eller inte behövt säga något, även om jag får höra att jag är dum i huvudet, ful osv. de liksom skyller över det på mig, och gör de på något sätt till mitt fel sen iaf, fast att det inte var jag :( Även andra saker som på något sätt är negativt känns det som om dom lägger över på mig, för jag kunde ju gjort något för att förändra det till det bättre osv. Jag orkar inte höra det längre, jag vill inte ha skulden för allting, (nu låter det som om mina föräldrar är dåliga föräldrar, men det är dom oftast inte, jag bara känner mig värdelös, när dom säger som dom gör, för dom inser inte att det gör mig illa, även fast dom inte menar något illa med det...) Jag vet inte hur jag ska göra, jag får ju skuldkänslor för saker jag inte gjort, och mår dåligt för det då.... Har ni några tips?Tacksam för svar!/ Äldsta syskonet
Svar
Hej och tack för att du skriver till oss på Tjejjouren.se!
Jag tycker att ditt mejl är väldigt insiktsfullt och du är bra på att uttrycka dig och se de saker som får dig att må dåligt. Du berättar att du på olika sätt får ett stort ansvar i din familj och även om du fixar och hjälper till så gott du kan så är det aldrig tillräckligt. Har jag förstått dig rätt då?
Jag tänker att det är skönt för dig att få uttrycka hur du upplever situationen till dina föräldrar i lugn och ro. Ett sätt kan vara att du ber om lite extratid med dina mamma eller pappa. Kanske ni kan hitta på något där det finns möjlighet att ni får prata själva, gå på en promenad tex eller ta en fika. Då skulle du kunna berätta på samma fina sätt som du har gjort för oss hur det känns för dig och vad du önskar att de ska göra istället. Ett annat sätt kan vara att skriva ett brev. Ofta kan det bli svårt i stunden då man är arg eller ledsen att uttrycka exakt vad en menar. Jag tänker också att dina föräldrar behöver få veta hur du känner och ser på deras beteende så att de kan börja göra annorlunda.
Det är jobbigt att höra att man inte har gjort en uppgift tillräckligt bra när man har ansträngt sig väldigt mycket. Jag förstår att du får skuldkänslor. Dina föräldrar är ansvariga att ta hand om sina känslor och inte lägga all stress på dig.
Stå på dig i hur du uppfatttar situationen, du har rätt till lugn och ro hemma.
Ta hand om dig och ha en fin sommar!
/Tjejjouren.se
