Hej!
Jag är en tjej på 14 år, jag och min lillasyster som är 12 år, bråkar jämt och ständigt, hon är alltid arg och tjurig på mig av någon anledning, hon snäser jämt åt mig när jag prata som jag gör med mamma och pappa med henne...
Hon ringer jämt till mamma och pappa och säger att jag har varit dum, sagt dumma saker, slagit henne osv. Mamma och pappa tror på nästan allt hon säger, men dom vet att hon kan överdriva ibland. Pappa har börjat säga att han funderar på bortadoption för mig och min syster, det gör mig jätteledsen, och det är oftast inte mitt fel att vi bråkar, hon är provocerar, hon är elak, hon slåss/nyps osv.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne sluta... Jag säger inte att jag aldrig startar bråken, men hon gör det oftast utan någon som helst anledning... Detta är jättejobbigt... Hon förstår inte att hon inte kan hålla på som hon gör, hon förstår inte att det är jobbigt för alla andra, och att hon sårar andra. Ibland kan jag försöka prata lugnt med henne när hon är arg, men det går bara inte....
Vad tycker ni att jag ska göra, och säg inte bara att: det brukar vara såhär i tonåren, det kommer gå över.... För såhär har det varit i flera år....
Tacksam för snabbt svar!/ Tjejen som inte orkar med det här längre
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss! Jag förstår att det måste vara jobbigt, dels att du och din syster bråkar mycket, att hon alltid är arg på dig och att dina föräldrar oftast tror på det hon säger. Vad klokt av dig att höra av dig och be om hjälp för att förändra situationen.
Det måste vara jobbigt att dina föräldrar alltid tror på henne, och att din pappa säger att han funderar på bortadoption. Har du pratat med dina föräldrar om berättat hur du känner, och hur det här får dig att må?
Ibland kan det kännas lättare att skriva ett brev när man vill prata om saker som känns jobbiga. Dels för att man får tid att tänka igenom vad man vill ha sagt och kan känna att man har tid att formulera sig i lugn och ro utan att bli avbruten, och dels för att den som läser brevet kan läsa det i lugn och ro och reagera och fundera över det i sin takt och inte behöver känna sig stressad att svara på sekunden. Sådant kan göra att det är lättare att hålla sig lugn.
Du skriver att ibland har du försökt prata lugnt med din syster när hon är arg, men att det inte går. Jag funderar på, har du försökt prata med henne i lugn och ro någon gång när hon inte är arg och ni inte bråkar? Kanske kan det vara lättare då, att prata med varann?
Du skriver att du inte vill höra att det brukar vara såhär i tonåren, och att det kommer gå över, för att ni haft det såhär i flera år. Det kan ofta vara så att syskon, som dessutom är nära i ålder, bråkar med varandra. Men du upplever att ni bråkar hela tiden och du mår dåligt över det, och så ska ni inte behöva ha det. Jag tänker att du antingen behöver ta hjälp av dina föräldrar, sätta dig ner med dem och förklara hur du känner och be dem hjälpa er, eller ta hjälp av någon annan vuxen. Finns det någon annan vuxen släkting, eller någon på skolan som du kan prata med?
Ibland kan det också vara så att man hamnat i ett mönster som man inte kan ta sig ur på egen hand, om ni har haft det såhär i flera år. Då kan man kanske behöva hjälp av någon professionell för att lära sig hur man ska sluta hamna i konflikter och lära sig att vara på ett annat sätt mot varandra. Det kanske kan vara något som både du, din syster och era föräldrar skulle få hjälp av? Socialtjänsten brukar kunna hjälpa familjer där det finns konflikter, genom att man går i samtal tillsammans. Det kan ibland vara lättare att prata när det är någon utomstående med, som inte står på någons sida. Nu vet inte jag om det är något som kommer att behövas i det här fallet, men det kan vara bra att veta att möjligheten finns om ni skulle vilja prata med någon utomstående. Kanske kan dina föräldrar i så fall kontakta socialtjänsten och förklara situationen för dem eller så kan du be din skolkurator eller en annan vuxen att hjälpa dig att ringa socialtjänsten om det inte fungerar att prata bara ni.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
