Hej!Jag är en tjej på 14 vintrar, jag har en fråga! Just nu är det lite jobbigt här hemma, p.g.a. av min lillasyster. Hon är 11 år(ska fylla 12), och hela året har hon varit i någon period, där hon jämt, och då menar jag jämt är arg...Det är verkligen jättejobbigt. För vi är aldrig sams... Jag kan inte säga någonting, vare sig till henne, eller till någon annan(då hon är i närheten, så hon kan höra), för hon förvränger allting jag säger till något negativt riktat mot henne! Och hon är så provocerande, hon gör verkligen allt för att jag ska få skäll, eller bli arg... Och det dåliga hos mig, är att jag jämt tar åt mig, och blir just.arg, när någon säger något elakt, eller något för att retas, så jag blir ju väldigt arg när hon jämt är dryg. Och hon är vääldigt dryg mot både mig min lillbror(6 år), och mamma och pappa. Dom har sagt ett flertal gånger att dom inte vet vad dom ska ta sig till/ göra med henne, då hon aldrig skärper sig, så många gånger dom än försökt förklara för henne att dom kommer få en hjärtinfarkt och dö, om hon fortsätter så här, eftersom dom "ständigt får leva i stress", och det inte blir bättre när hon beter sig som hon gör. Hjälp! Vad ska jag göra? Jag vill ju liksom inte förlora mina föräldrar för att min syrra och jag ständigt bråkar, även fast jag ofta gör allt för att inte börja bråka med henne, t.ex. säger hon något elakt, försöker jag ignorera det, som om ingenting har hänt, men då börjar hon slå mig och säga hur "psykiskt störd" man är och, hur sjuk i huvudet man är, sen ser man ut som en kossa, och är tjock(vilket jag kan hålla med om, då jag verkligen hatar min kropp, och vill gå ner i vikt, och det liksom "träffar en öm punkt" när hon säger det, för henne betyder det liksom inget, men för mig sitter det kvar i huvudet och gör mig ledsen...) Och jag skulle kunna säga så mycket dumt om henne, till henne. Men jag håller munnen stängd och försöker bita mig i tungan...Men ibland går det inte, och det är så jobbigt när det jämt är skrik och bråk och slagsmål här hemma(från min lillasysters sida, inte mamma eller pappa, eller lillebrorsan eller mig...) Och det är inte bara jobbigt för mamma och pappa, utan för oss andra i familjen med!Förlåt om jag tar upp samma sak gång på gång, och det jag är jobbig, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att få min lillasyster att sluta vara, dryg, elak, ständigt arg, slänga i dörrar, skrika, osv osv, så fort hon inte får som hon vill....Ett ex.min lillasyster: får jag sova över? snälla mamma?...mamma: nej, jag orkar inte det idag, men vi kanske kan ta det någon annan dag, i övermorgon kanske? Då är jag ledig...min lillasyster: MEN MAMMA!!!!!! DU SÄGER ALLTID NEJ JU, MAMMA, JAG FÅR JU ALDRIG GÖRA NÅGONTING SOM JAG VILL, EMMA(jag) FÅR JU ALLTID GÖRA DET HON VILL, VILL HON ÅKA IN TILL STAN, SÅ FÅR HON DET MEN JAG... JAG FÅR ALDRIG NÅGONTING!!!! DU ÄR HELT DUM I HUVUDET/DU ÄR HELT DUM....min lillasyster: *slänger igen dörrar, skriker, slåss* en halv dag, sen på kvällen...min lillasyster: förlååååt mamma! jag menar inte det jag sa förut, jag vart bara ARG!den meningen är något jag får höra, varje dag: förlåt, jag vart bara arg. Seriöst det kan man inte har som en andledning till varför man blir arg varje gång, eller vad tycker ni/ du?Jag skulle kunna skriva massor fler saker som är negativt med henne just nu(det finns såklart massor positiva saker med henne med, självklart! det är inte så jag menar....) men jag orkar inte sitta och skriva allting här, sen blir det ju jobbigt för er som måste läsa allting och svara... Men vad tycker ni att jag ska göra för att få henne att sluta, eller kommer det blir bättre snart? Är det här liksom en period som hon är i just nu? För jag vet(mamma har berättat) att jag också ofta var arg när jag var i hennes ålder, men jag var inte nära så jobbig och uppkäftig som lillasyster...Och jag ber om ursäkt om det här låter helt.... "oförståligt" och slarvigt, men kan inte komma på något annat bättre sätt att skriva det på!Supertacksam för svar!/ Emma
Svar
Hej Emma!
Tack för att du skriver till oss. Det är modigt och bra att berätta hur man har det hemma, framförallt när det är jobbigt.
Jag tycker du är väldigt bra på att förklara hur det känns och hur det ser ut hemma hos er.
Det låter som om din lillasyster mår väldigt dåligt just nu, och reagerar genom att vara arg på personer som finns i hennes närhet. Jag förstår att det är jobbigt för dig. Både för att du oroar dig för din syster, för att du tänker på hur resten av familjen påverkas och för att du själv blir ledsen av att hon säger elaka saker till dig.
Det verkar som om din syster behöver hjälp med att hantera det som skaver. För många är tonårsperioden en jobbig period med mycket känslor som går i bergochdalbana. Ibland räcker det med att bara bli mött med respekt och ges lite tid för att komma underfund med vem man är, men för andra behöver man kanske få profesionell vägledning av till exempel en skolkurator eller någon inom psykiatrin. Det betyder inte att man är psykiskt sjuk, utan att man behöver någon utifrån som kan hjälpa en att hantera sina känslor så att de inte tar över på det sättet som det just nu gör för din syster. Du skriver att hon ofta ber om ursäkt efteråt, vilket är ett tecken på att hon faktiskt inte vill vara så arg och ställa till med bråk.
Något jag tycker är viktigt för dig att komma ihåg, är att det är i första hand dina föräldrars och andra vuxna personer som finns i din systers närhet, som kan och ska ta ansvar för hur hon mår. Även om jag förstår att du såklart påverkas och oroas av hur hon har det, så är du också väldigt ung.
Om dina föräldrar upplever att de ej kan hantera situationen hemma just nu, är det deras ansvar att försöka hitta någon annan som kan hjälpa din syster.
Det verkar som om du provat flera strategier för att undvika konflikter, men att det inte riktigt går. Det beror inte på att du gör fel. Att din syster bråkar med dig, verkar till stor del handla om att hon behöver avreagera sig för att hon inte mår särskilt bra, och att hon egentligen inte vill dig något illa.
Likväl blir du ledsen när hon säger elaka saker. Du har all rätt i världen att säga ifrån, både när hon säger saker och när hon slår dig. Det ska man aldrig behöva acceptera. Du verkar ta väldigt stort ansvar eftersom du skriver att du sällan själv säger något dumt tillbaka, fast du skulle kunna. Det är såklart bra att du inte säger elaka saker till din syster, samtidigt tänker jag att du också behöver få ut allt det du går och bär på. Ett sätt är såklart att skriva till oss, vilket du gjort (modigt!). Ett annat sätt kan vara att prata med någon vuxen du litar på. Det kan vara en förälder, en granne eller någon som jobbar på skolan där du går.
Du skriver också om att du inte riktigt trivs med din vikt och din kropp. Du befinner dig just nu i tonåren då kroppen växer mycket. Ibland växer den lite i otakt och ändras en del, vilket gör att man inte alltid känner sig helt bekväm i den. Det finns en ganska tydlig bild av hur en tjej ska se ut, som ofta bygger på ett väldigt smalt ideal. De allra flesta av oss är inte så smala, och framförallt inte i puberteten. När kroppen växer är det viktigt att den får all energi den behöver. Ett av mina bästa sätt är att leta efter de saker man gillar med sin kropp och fokusera på det. Man kanske t.ex. tycker att man har fina fötter, snygg rumpa, vackra händer eller en härlig glugg mellan sina framtänder. Sen kan man börja att acceptera det som man kanske inte tyckte var precis lika snyggt. Tack igen för dina frågor!
Skriv gärna till oss igen, Emma, du är modig!
/Tjejjouren.se
