När jag växte upp så bodde vi i ett område med några barnfamiljer, alla barn lekte tillsammans liksom och det fanns en kille där, han var jättegullig. Men för några veckor sedan så dog han av en överdos bara 18 år gammal. Jag var på hans begravning, även om vi inte hade kontakt mer eller kände varandra så bra så var jag och mina syskon där. Det var väldigt sorgligt och nu dagarna efter så kommer bilderna från begravningen upp i huvudet och gör mig ledsen. Jag tänker på det och på hhonom väldigt mycket och gråter på kvällarna. Jag kan inte säga att det är saknad eftersom att vi inte hade någon kontakt mer, men det är så orättvist att någon så ung ska dö. Jag gråter när jag skriver det här också. Har jag rätt att vara så ledsen som jag är??
Svar
Hej och tack för att du skriver till oss!
Du berättar att du är ledsen och gråter mycket efter att du har fått reda på att en person som ingick i din värld när du var liten har dött av en överdos. Ni kände inte varandra så väl och hade inte haft kontakt med varandra sen dess, därför undrar du om du har rätt att vara så ledsen som du är.
När någon dör som vi har angått på något sätt så känner man ofta sorg och kan vara väldigt ledsen. Döden kan kännas skrämmande och det kan väcka tankar om ens eget liv och att man själv och andra som man står nära kommer att dö en dag. Det finns inget rätt sätt att sörja eller känna sorg på, utan alla gör olika oavsett om man har känt varandra lång eller kort tid. När du berättar att den här killen bara var 18 år så förstår jag att du känner att det känns orättvist, och att han hade lång tid kvar att leva. Det kan också vara lite omskakande att vara på sin första begravning där alla är som sörjer den här personen.
Du bearbetar säkert det här fortfarande och kan behöva tänka "klart" på det du har varit med om tror jag. Tillåt dig att vara ledsen, det är inget som helst fel i det. Det du kan var lite uppmärksam på är om det här påverkar dig väldigt mycket under lång tid. Men som du beskriver nu tycker jag att det låter som ett helt vanligt sätt att vara när man har upplevt det som du har upplevt.
Kanske du kan prata med din syskon som var med dig på begravningen och höra hur de känner? Kan bara vara skönt att dela den där ledsenhetskänslan med någon som förstår.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
