Hej. Jag har ett stort problem som jag stör mig på. Jag är från mellanöstern och som vissa vet så lever tjejer därifrån väldigt begränsat.. Man får inte göra det mesta som de andra "svenska" tjejerna. Nu över till problemet. Jag är på G med en kille (nästan tillsammans) MEN jag har väldigt svårt att träffas. Och det hela förvärras med att han bor långt borta. Min mamma litar även på mig, liknande saker har hänt förut och då har min mamma eller någon kommit på mig. Och tro mig det är inte kul någonstans och det blir väldigt jobbigt hemma.. Kan ni ge mig råd på hur jag ska hantera det hela ?
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss med din fråga!
Som du beskriver det förstår jag att upplever mycket kontroll hemifrån och att det såklart är ett problem när du vill träffa personen du gillar. Alla människor har rätt till ett privatliv och inte ens föräldrar eller andra i familjen får gå in och bestämma hur ditt liv ska se ut. Det kan också kännas viktigt för en själv att få stöd från sin familj i de val man gör i livet. Men för en del familjer är det som du beskriver andra regler för den som är tjej och det kan vara svårt att få föräldrar och andra släktingar att inse att de gör fel när de försöker kontrollera var man är och vilka man umgås med. Ibland kan de här attityderna diskuteras och kanske förändras, för en del går det inte och kan i förlängningen leda till hot och våld mot dig som vill ha större frihet. Ibland brukar det här sättet att av familjen kontrollera och sätta mycket gränser för tjejer, särskilt kring sexualitet och att vara ihop, kallas att familjen har hederstankar, och det finns mer att läsa om det på tjejguiden. Det är något som kan förekomma mer eller mindre hos familjer i alla möjliga kulturer och religioner.
Du skriver att din mamma och andra tidigare kommit på dig och att det har blivit jobbigt för dig – vad har hänt då och hur har samtalet hemma gått? Är det något du och din mamma eller andra i familjen kunnat prata om överhuvudtaget? Om det är så att många i ens omgivning håller koll på vad man gör är det lätt att känna sig ensam, men ibland finns det någon i familjen eller utanför familjen som det går att prata med vilket kan vara skönt då det kan vara stressande att ha hemligheter och känna att man behöver leva ett dubbelliv – finns det någon du litar på och som kan förstå din situation? Kanske vet du någon kompis eller släkting som kan förstå eller haft liknande problem som du kan få stöd av eller av en kurator på skola, ungdomsmottagning etc. Skulle det vara så att du lever i en situation där du är rädd för att utsättas för våld eller andra kränkningar kan det vara bra att veta att det finns hjälp att få på jourer, hos socialtjänsten och skyddade boenden runtom i landet: http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hjalp-och-stod. Det viktigaste är att du kan få kontakt med människor som stöttar dig och dina val, om det är ett stöd du inte kan få hemma.
Vet killen du träffar om hur din situation är? Eftersom du skriver att han bor långt borta kanske han kan åka och träffa dig närmare där du bor, även om det som beskriver kanske ändå är svårt för dig att komma ifrån hemma och träffa honom. Annars är mitt råd att du försöker göra en avvägning mellan om du tror att det går att komma till någon kompromiss om att träffa honom med dina föräldrar eller om du kommer behöva stöd utifrån för att det skulle leda till en obehaglig situation. Det är förståeligt om det känns svårt att göra den avvägningen och hör gärna av dig mer hit eller till en lokal tjejjour om du vill bolla tankar kring det här, eller något annat!
Du har all rätt till ett eget privatliv och att få vara kär i den du vill, ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
