Jag var tillsammans med en kille för något år sen, men mina föräldrar gillade inte honom och lät inte oss va tillsammans. Han var två år äldre och då tyckte de att det var fel, att han var för gammal. Men jag gillade honom riktigt mycket, tillslut förbjöd mina föräldrar mig att träffa honom, och min bästavän som bor granne med honom fick jag inte heller träffa eftersom de trodde vi skulle gå över och träffa honom.Så tillslut sa jag till dem att vi hade gjort slut, fast det hade vi inte. Och sen fick de reda på sanningen om att vi fortfarande var tillsammans, och de blev riktigt arga.Nu har det ett år och jag har fortfarande känslor för honom. Han vet om det, och han har sagt att han fortfarande har känslor för mig. Jag vill inte ljuga för mina föräldrar igen, för då börjar allt om.. Jag har precis börjat få vara hos min bästis igen, och allting skulle bara bli skit om jag försökte prata med dem om detta. Säg inte att jag prata med dem, för de hjälper verkligen inte, tro mig. De använder saker emot mig ( de kan hota med att jag måste sluta med saker jag älskar, intressen & dyl. ) Jag kan verkligen inte släppa honom, vad ska jag göra?
Svar:
Hej!
Du skriver att dina föräldrar förbjöd dig att träffa killen du tidigare var tillsammans med, för att det ansåg att han var för gammal för dig. Sättet du beskriver hela situationen på ger känslan av att allt blivit en ond cirkel, som nu gör att du varken vågar berätta för dina föräldrar att du fortfarande är kär i killen, men heller inte vill ljuga för dem.
Du skriver att du inte kan släppa killen, men att det heller inte hjälper att prata med dina föräldrar om saken. På vilket sätt har du försökt prata med dem tidigare? Vet du varför de tycker så illa om killen? Om det bara handlar om att han är äldre än dig, så kanske du ändå kan försöka få dem att förstå hur du känner- att det inte har någonting med hans ålder att göra? Jag tycker att du ska försöka få dem att verkligen lyssna på dig (att de hotar med massa olika bestraffningar och indragna aktiviteter är absolut inte okej) och att du i gengäld lyssnar på dem. Kanske är de oroliga för dig? Kanske går det att komma till någon form av överenskommelse som kan fungera både för dig och dina föräldrar- som att du och din kille bara ses hemma hos er i början, tills dina föräldrar lärt känna honom och litar på honom?
Du vill ju vara ärlig mot dina föräldrar, kan du inte försöka tala om det för dem? Få dem att förstå att du är beredd att anförtro dig till dem, och att de kan lita på dig. I längden kanske det också kan leda till att du får mer frihet och träffa vem du vill. Det är på många sätt bra med föräldrar som bryr sig, som lägger sig i och är lite "jobbiga", men det får inte gå över gränsen, de får inte beröva dig dina vänner och intressen för att straffa dig, det är inte okej.
Om du känner att du vill ha mer stöd för att kunna lösa den här situationen, och för att få lite tips och pepp för att kunna prata med dina föräldrar så kan du vända dig till en tjejjour som finns nära dig. De flesta har möjlighet till telefonkontakt om du inte vill gå dit personligen.
Hoppas det löser sig, och hör av dig igen om du vill.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
