hejsan! asså mina föräldrar börjar jämnföra mig med min bästis. jag och mamma snackade om att plugga och så sa hon "då får du göra som louise åka hem och plugga istället för att va med kompisar sent på kvällen" jag blev sårad då. inte nog med det, min kompis louise då hon säger alltid "tack så mycket för att jag fick vara här" till mina föräldrar när vi bästämt att vi ska sova över. hon är väluppfostrad men det stör mig nu för att mina föräldrar vill att jag ska vara mer som hon! hon säger alltid "tack" för ditten och datten och frågar hela tiden "får jag ta ett glas?" och "får jag låna tandkräm" och mera. min mamma börjar säga nu "hoppas nu att du säger tack för att du fick sova över där" men sne inte jag,g är inte uppfostrad så ju!! jag blir ledsn när min mamma och pappa säger åt mig att vara mer som henne i vissa samanhag. min mamma gillar att hon är artig och när hon skulle säga godnatt till mig så kramade hon min vän som om hon vore hennes dotter också! jag blir arg på min kompis nu för att hon alltid ska vara så artig eftersom det känns som om min mamma vill ha henne som dotter! jag blir ritigt ledsen! :'''( vad ska jag göra?!?! svara snabbt snääääääälla!!!!
Svar
Hej, vad bra att du vänder dig till oss. Sådana här tankar och känslor kan vara svåra att ha, eftersom de kan kännas lite "förbjudna", att bli arg på sin bästis för att hon är artig kan ju kännas lite konstigt. Dock är det nog egentligen så, precis som du själv skriver, att det inte är din bästis du är arg på utan snarare att du är ledsen för att din mamma verkar tycka så bra om henne och säger att hon vill att du ska vara och göra mer som din bästis gör. Men du och din bästis är två olika personer, ni har olika uppfostran och olika bakgrund, och hon är ingen bättre person är dig för att hon alltid tackar och är artig, det handlar om vanor och personlighet. Försök att inte vända dina känslor mot din bästis, för lika lite som du kan hjälpa att du inte alltid säger tack, kan hon hjälpa att hon alltid gör det. Hänger du med på hur jag menar? Den du borde försöka prata med, och förklara hur det känns för, är din mamma. Kan du prata med din mamma? Kan du förklara för henne hur du känner nästa gång hon påpekar att du borde vara mer som din bästis? Det handlar säkert inte alls om att din mamma tycker om henne som sin dotter, eller att hon gillar din bästis mer än dig, hon älskar säkert dig även om du inte är lite artig och väluppfostrad som din bästis, men det kan nog vara bra att hon får reda på hur du känner när hon hela tiden jämför er två. Att hon kramar om din bästis skulle du kanske inte tycka var så jobbigt, om du visste att det var dig hon tyckte mest om, eller vad tror du? Att hela tiden bli jämförd med en person skapar också en slags tävling er emellan, vilket är väldigt onödigt när det handlar om två nära vänner, det håller säkert din mamma också med om. Försök säga ifrån nästa gång det känns sådär dåligt, förklara att du blir ledsen och vill att hon slutar jämföra er två hela tiden, du är en egen person som säkert är precis lika bra som din bästis.
Hör gärna av dig igen, och lycka till.
/Tjejjouren.se
