hej, jag vet inte om jag orkar med min familj mer? min pappa är lite töntig men underbar mamma.. hon är liksom snäll och jäg älskar henne, tror jag? men dom är alldeles för, jag vet inte hur jag ska beskriva det? dom släpper inte taget om mig helt enkelt! dom berättar om hur rädda dom är om mig, eller snarare mamma och pappa inviker med små töntiga kommentarer när vi har våra små "prat" om hur jag sköter skolan och sådant. dom ställer jätte höga krav på mig och jag får aldrig se världen ur ett annat perspektiv än när dom berättar om hur hemskt det kan va och om vad dom upplevt. men jag kan inte bara lära mig på historier eller? jag vill ju uppleva saker själv och dom berättar saker för 30 år sedan tänk då när jag fått barn ska jag berätta om hhur hemskt det var för mig då, eller igentligen för hennes/hanns morföräldrar asså för 60 år sedan?! jag har försökt förklara men dom vill inte förstå?! jag får knappt gör någonting, helst skulle jag vilja klara mig på egen hand, få mitt barnbidrag en lägenhet och lite mer pengar, men det går ju inte när man är 13 år och ska fylla 14! skulle vara jätteglad om ni hjälpte mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen?!:(
Svar
Hej! Tack för ditt mail!
Om vi förstår dig rätt så tycker du att dina föräldrar ställer höga krav på dig och du får inte göra vad du vill. Vad är det du vill göra som du inte får? Vad är det du inte vill göra som du måste göra? När man är under 18 så är det föräldrarna eller vårdnadshavaren som har ansvar för en, och det kan kännas jobbigt för många. Föräldrar kan sätta upp regler och gränser för att skydda sina barn men du har ändå rätt att bli respekterad och tagen på allvar.
Du skriver att du försökt förklara för dina föräldrar hur du känner. Det var jättebra och starkt av dig att du försökt förklara för dem! Det är ett bra sätt att försöka förändra situationen på.
Av det du skriver så förstår vi att du är en klok tjej. Det låter som att du på sätt och vis förstår varför dina föräldrar har svårt att släppa taget om dig. Är det så? Du skriver att dina föräldrar inte verkar förstå hur du känner, och vi kan tänka oss att det gör dig frustrerad. Finns det någon i din omgivning som du kan få stöd från? Kanske finns det någon som känner igen sig i det du upplever, någon som har haft eller har det likadant? Du kan alltid vända dit direkt till en tjejjour för att få stöd och pepp när det känns tufft. Du kan till exempel chatta med en tjejjour, kontaktuppgifter hittar du här på hemsidan.
Hör av dig igen om du undrar något mer!
Ta hand om dig! /Tjejjouren.se
