Jag vill ha vägledning och hjälp i hela mitt liv har min mamma och pappa bråkat han skrek hela tiden och gör fortfarande det mest när man gör fel eller något inte passar honom så när jag gick i första klass så skildes dom och så mamma jag och min syster flyttade in på en gård som min mormor gammelmormor morfar och morbror bodde på och träffade endast pappa på födelsedagar och jul vilket var ok för honom och för oss vi bodde där länge och jag mådde jättebra jag trivdes och hade allt jag kunde önska
mormor och dom andra bodde i ett hus tjugo meter bort men när jag gick i femman så mötte mamma en ny jag gillade honom inte men sa inget för mamma verkade lycklig så i femman flyttade vi upp i skogen elva mil från mormor och dom andra det gick bra i början jag och han kom överens jag fick en bästa vän och vi åkte till mormor och dom ofta
men i åttan bröt jag och min kompis vänskapen och jag och styvpappa eftersom dom gifte sig när jag gick i sexan berättade mamma att hon var gravid det kändes som om jag och min syster inte räckte senare började jag bråka med styv och nu i nian funkar inget
vi bråkar fortfarande hans familj hatar mig min mamma är dagmamma och har aldrig tid med mig hon pratar alltid med styv min halvbror eller min syster som bryter ihop och söker sjukskrivning hon åker alltid till mormor eftersom hon inte orkar med styv men även om mormor och dom är där för mig även om dom flockas runt min bror så känner jag mig ensam jag gråter ofta och orkar inte göra något jag vet inte vad jag gillar och min pappa och dom tjafsar hela tiden i åttan bröt jag ihop men gällde det inom mig men jag bryter ihop känner mig borta inte mig själv hjälp mig
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss med dina funderingar.
Det låter som om du haft en stundvis rörig uppväxt, där du tagit stor hänsyn till hur andra mår. Jag förstår att det är jobbigt att bo i en familj där det ofta varit bråkigt. Och där stort fokus läggs på hur din bror mår (om jag förstår det rätt). Att du och din bästa vän slutat umgås gör det såklart extra jobbigt. Jag förstår att det känns som om du går sönder inuti.
Det kan vara tungt när man bryter med en nära vän eller flyttar ifrån familjemedlemmar. Då är det inte konstigt att man känner dig ensam. Kom ihåg att det är varken ditt ansvar eller ditt fel att din mamma mått dåligt, eller att du inte kommer överens med din styvfar.
Du är väldigt modig som skriver till oss och berättar hur du mår. Finns det någon annan du har berättat det här för? Att börja prata om hur man mår, är ofta ett första steg till att börja må bättre. Att skriva ned vad som händer i ens liv och hur man påverkas av det, brukar hjälpa till att reda ordning i den där kaoskänslan som bosatt sig i bröstet.
Kan du berätta för mamma hur det känns, det du skriver till oss? Eller kan du prata med din mormor? Om du inte kan berätta för någon i familjen, skulle du kunna prata med någon i skolan?
Det kan vara bra oavsett att någon i skolan får reda på hur du mår, eftersom de kan ha större förståelse för att du inte orkar koncentrera dig. När det är sådär kaosigt som du beskriver din hemsituation just nu, kan man behöva lite extra stöttning och hjälp av sina lärare. På en del skolor finns det kuratorer, som har specialutbildning i att prata med unga om livet och relationer och hur man mår.
Du får också gärna höra av dig till oss igen eller chatta eller maila med en lokal tjejjour. Här kan du se vilka jourer som har öppet idag.
Ta hand om dig!
//Tjejjouren.se
