Hej Alltså jag är så jävla less på mitt liv. Det kanske låter töntigt men mina bröst som aldrig vill växa förstör mitt liv. Jag känner mig så osäker på mig själv och det hindrar mig hela tiden för att leva mitt liv. Jag kan inte sova över hos någon, jag undviker oftast för att åka och bada, jag kan inte bära vissa kläder eftersom det bata ser fult ut. Vilket är en stor plåga eftersom jag älskar kläder och mode. Jag har försökt med allt när jag var 13 köpte jag linfrö olja och tryckte i mig det eftersom det sades göra brösten "större". Jag har försökt att äta mer och gå upp i vikt, och.nu den senaste tiden har jag försökt att "inte tänka på det" och tänkt de växer ska du se. Men jag har alltid haft baktanken i huvudet som säger tänk om de inte växer. Jag har två systrar som jag ofta jämför mig med, jag har letat gamla kort på när de var i min ålder för att se hur de såg ut, d.v.s. Om de såg ut som mig i kroppen för iså fall kan jag känna mig lugn. Men det går ju inte att rik tigy att se. Jag kan heller inte prata med någon om det för när jag tar upp set med.manma slutar det med att hon skäller och klagar på mig och säger att jag är helt normal. Sen om jag tar upp det mina systrar ifrågasätter dem det och typ säger dem växer ska du se och det är inget att oroa sig över. Men hallå det är ju just de dem inte gör!!Ibland kan jag bli så jävla irriterad på mina systar framförallt min ena syster som är yngsta av dem. När hon kommer med sina töntiga problem som åhnej jag har små prickar på benen efter rakhyveln! Tänk om de inte går bort till sommaren. Hennea tjat om problem får jag stå ut med varje dag och jag måste hela tiden uppmuntra henne om att det löser sig. Ibland vill jag bara slå till henne för att hon får mig att bli så irritetad med sina betydelselösa problem.Jag ska nu fylla 16 år och jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag.vet inte hur länge till jag.orkar ha det såhär iallafall.J agvet att det finns dem som har det mycket svårare när de blivit slagna eller våldtagna eller har föräldrar aom är alkolister men det här har verkligen påverkat mig och ibland undrar jag om jag har en störni ng som gör att jaf ser fel, precis som en anorektiker tror att de är tjocka.
Svar
Hej!
Tack för ditt mejl, vad modigt av dig att höra av dig till oss med dina tankar!
Du berättar om dina tankar kring bröst och din oro för att de inte växer. Du skriver också om hur det här hindrar dig i vardagen - du vill inte sova över hos någon, undviker vissa kläder och att bada. Du skriver också att du försökt prata både med din mamma och dina äldre systrar men att de inte förstår dig och säger att du är helt normal. Du vill inte ha det så här längre, du vill slippa oron för dina bröst och må bra!
Jag kan se att du provat flera olika sätt att tänka och göra för att försöka må bättre, vad bra gjort av dig, du verkar vara handlingskraftig! Nu har du tagit ytterligare ett steg genom att du kontaktade oss!
När man delar med sig av känsliga saker och får skäll eller blir ifrågasatt kan det kännas tungt och ledsamt, hur kändes det för dig när du pratat med din mamma och dina systrar? Det låter jobbigt att behöva lyssna och vara peppande när din syster har problem, när hon inte kan göra detsamma för dig.
När det gäller dina bröst, du skriver att du är 16 år och att de inte börjat växa ännu. Har din kropp förändrats på andra sätt, har du t.ex. fått hår under armarna och på könet, har du fått mens, eller har din kropp fått rundare former? Om något av det här har hänt med din kropp så betyder det att du är i puberteten och brösten borde börja växa. Ibland händer inte det här av sig själv, utan kroppen kan behöva hjälp att få igång puberteten med hjälp av mediciner. Du skriver ingenting om du varit i kontakt med sjukvården gällande dina oro för din bröst. På www.umo.se rekommenderar de att man kontaktar sjukvården om man inte fått några tecken på pubertet om man är äldre än 14 år. Eftersom du är så orolig och att detta påverkar dig så mycket i din vardag skulle jag rekommendera dig att prata med ex. skolsköterska eller ungdomsmottagningen. Hur känns det, skulle du kunna göra det?
Här kan du läsa mer https://www.umo.se/kroppen/puberteten/vad-hander-i-tjejkroppen-i-puberte...
På UMO kan du hitta din närmaste ungdomsmottagning, de har tystnadsplikt och är vana vid att prata med unga tjejer.
Du skriver att du vet att det finns människor som har det svårare än du, det låter som att du inte riktigt tycker att det är okej att du mår dåligt över det här? Vi förstår din oro och kan se att det här har påverkat dig mycket i ditt liv, precis som du skriver. När man bär mycket oro och tankar för sig själv kan man börja fundera på om man är riktigt klok eller inte, kanske är det därför du börjat fundera på om du kanske "ser fel". Du ska inte behöva bära på din oro själv, du förtjänar att må bra! Vi tror att det skulle hjälpa dig att prata med någon om det här och hoppas att du får riktigt bra hjälp!
Om du vill prata mer om det här eller berätta om hur det har gått kan du höra av dig till en lokal tjejjour. På förstasidan ser du vilka som finns tillgänliga att prata med dag för dag.
Lycka till och ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
