Hej! Jag är 17 år och är 164 cm lång och väger ca 65 kg. Tänker jämt och ständigt på min vikt, har lyckats gå ner 10 kg nu på ett halvår och är ganska "musklig" för att vara tjej. Är så himla less att oroa mig på min kropp och vikt. Dem tankarna tar upp stor del av dagen. Tänker på hur mycket jag ska träna ( tränar ca 1-2 tim varje dag) och vad jag ska äta för att gå ner i vikt. Mamma och pappa påpekar ofta att jag äter för lite, men så fort jag äter mer än vad jag brukar så känns det som jag kommer gå upp 15 kg . Får panik ifall jag går upp i vikt. En annan sak är ifall jag är ensam hemma så får jag sånt där sug efter godis och andra onyttigheter, allt slutar med att jag hetsäter och får världens ångest efter jag har ätit allt, så då spyr jag upp allt... Har kollat upp fakta om bulimi och känner igen mig i mycket av det som står, men jag känner att jag är för fet för att ha nån ätstörning.. Har hållt på med det här ganska länge, och min mage har börjat krångla jättemycket, har ont i magen jätteofta( står att man kan få det som biverkning) och missar skola ganska ofta pga av det, men vad ska jag göra?? är rädd ifall jag söker upp problemet att dem kommer förstå att jag ofta hetsäter och spyr.. ååh, känner mig så ensam i det här, rädd för att berätta för någon. Önskar jag kunde slippa all ångest om mat, vikt, träning!! Jag vill bara leva normalt, kunna äta mat utan att få väldens ångest!! Vad ska jag göra?
Svar
Hej Jenny!
Vad bra att du hör av dig till oss och berättar om det här. Du skriver att du har mycket funderingar kring din vikt och vad du äter och hur mycket du tränar. Något som för mig låter väldigt positivt och starkt av dig, är att du skriver att du är trött på att det är så, och vill göra något åt det. Efter vad du skriver låter det för mig som om du har en ätstörning. Det finns ingen "viktgräns" för att ha det, utan handlar om vilken plats i ens liv mat och vikt tar. Jag förstår att du mår dåligt av det här och har det väldigt tufft! Ätstörningar kan vara väldigt farligt för kroppen och psyket om man inte får hjälp. Det kan vara mycket svårt att själv ta sig ur sådana mönster som du verkar ha hamnat i.
Men, det finns mycket hjälp att få och du är värd att få den. Du skriver i ditt mail att din mamma och pappa ser att du äter för lite, skulle du kunna prata med dem om det här? Eller finns det någon annan vuxen i din närhet du skulle kunna prata med? Du har själv tankar kring bulimi och hetsätning, vad tror du om att prata med någon som har specialkompetens inom dessa områden? Du skriver att du är rädd för att någon ska få reda på att du hetsäter och spyr, tänk på att det här i nuläget inte är något du kan kontrollera och som du behöver få hjälp att ta dig ur. Det är inget du behöver känna någon skam över, tvärtom är det starkt av dig att ta itu med dina problem.
Du kan tex vända dig till någon av dessa:
Stockholms Centrum för Ätstörningar (SCÄ) tel. 08-672 44 00
Capio Anorexicenter http://www.capioanorexicenter.com
Du kan även vända dig till ungdomsmottagningen där du bor, så hjälper de dig vidare. www.umo.se
Du skriver att du känner dig ensam i det här, och det är lätt att känna så, men du ska veta att du delar den här situationen med väldigt många tjejer. Du är alltid välkommen att höra av dig till en tjejjour och chatta med någon av oss om du vill prata vidare. Det är verkligen grymt av dig att du tagit det första stegen mot att må bättre.
Ta hand om dig och lycka till!
/Tjejjouren.se
