Hej! Jag är en tjej på 18 år som tidigare haft ätstörningar. Jag svälte mig själv och gick ner mycket i vikt. Sedan dess har jag fått så ont i magen, det hände något med magen då jag slutade äta. Jag kan fortfarande inte äta för att jag får så ont i magen när jag äter och även gör andra saker, så jag sitter bara hemma, har ont i magen, svälter och är deprimerad.Jag känner mig så otroligt ful och nästintill avskyvärd, att jag är äcklig och inte värd att visas bland folk. Jag skäms över att jag är så smal och benig och blek oxh plattbystad. Jag har aldrig haft en pojkvän och det känns som att ingen kille kommer kunna tycka att jag är snygg eller vacker, eller värd att älska. Jag har sån extrem ångest över att jag inte orkar göra någonting för att jag har ont i magen hela tiden. Jag vill verkligen äta för jag känner hur utsvulten jag är, men jag vågar inte för att jag får ont varje gång jag äter. Men sedan när jag blir så hungrig får jag ju ännu ondare i magen av det också. Jag är knäckt, mamma är knäckt, min syster är knäckt. Jag sitter uppe till 10 på morgonen och vaknar 18. Jag vet inte hur jag ska lyckas vrida tillbaka dygnet nu.Jag vänder mig till er mest bara för att jag inte riktigt kan prata med någon om allt. Jag nästintill avskyr mig själv när jag tittar i spegeln, för jag känner mig inte värdig som människa för att jag inte äter. För att jag sviker mamma, syrran, mig själv, mina löften om ändring. För att jag typ kastar bort llivet när jag svälter. Jag vet att jag får ännu ondare i magen av att inte äta, men samtidigt vet jag verkligen inte hur jag ska kunna få ner maten när jag får ont i magen. Jag vet inte hur jag ska hantera att jag faktiskt får ont och den här smärtskräcken och fobin.Jag visste inte vart jag skulle vända mig. Jag har kontakt med psykiatrin och ätcenter men inget hjälper.Tack på förhand!Hälsn Clara
Svar
Hej Clara!
Tack så mycket för ditt mejl. Jag vill börja med att säga att den situation som du befinner dig i just nu låter otroligt jobbigt och att jag verkligen känner med dig. Du vill bli frisk från din ätstörning men dina smärtor i magen hindrar dig att äta och du känner dig deprimerad, har ångest och orkar inte göra någonting. Det låter som att du tycker att det mesta känns hopplöst och att du har dåligt samvete för att det känns som att du sviker både din familj och dig själv. Det är helt enkelt inte en lätt situation du befinner dig i och jag förstår att du inte vet vad du ska ta dig till för att det ska bli bättre.
Att bli frisk från en ätstörning tar oftast flera år. Det kan vara en både lång och tuff kamp men det är viktigt att komma ihåg att det går att bli frisk bara man ger det tid. Även om det kanske känns omöjligt att föreställa sig nu så finns det ett liv utan sjukdom, ångest och depression. De flesta behöver gå i terapi, få ät-träning eller annan vård för att bli friska. Därför tycker jag det låter jättebra att du har kontakt med psykiatri och ätcenter. Även om det känns just nu som att inget av det hjälper är det viktigt att du inte avbryter din behandling i förtid. Det kan ta lång tid innan en behandling fungerar, och ofta behöver man prova olika sorters behandlingsformer innan man tillsammans med sin läkare kan hitta den som passar en själv. Däremot är det såklart viktigt att man trivs med de människor som ska behandla en, att man blir respekterad och lyssnad på. Känner man inte att man får ett bra bemötande av vården kan det vara en idé att om möjligt se sig om efter en annan vårdgivare.
En ätstörning är ofta något som påverkar hela familjen. En förälder, som din mamma, eller ett syskon, som din syster, blir såklart jätteledsna över att se någon som står dem så nära må så dåligt och göra saker mot sig själv som inte är bra. Jag vill dock poängtera att det inte är ditt ansvar att se till att din mamma kan hantera det ni alla går igenom. Det som du måste fokusera på just nu är dig själv och på att du ska må bra. Om din mamma behöver hjälp och stöd i att stötta dig är det bättre om hon får det av någon utomstående, till exempel genom att själv gå till en psykolog. Jag vill också säga att det inte är du som bär skulden varken för din ätstörning eller för din psykiska hälsa. Du har inte själv orsakat att du inte mår bra. Ingen väljer att få en ätstörning, inte sant?
Du är lika mycket värd som alla andra! Jag tror inte på att du är så ful och äcklig som du säger att du är. Och jag är övertygad om att du visst kommer hitta en kille, ja många killar, som tycker om dig. Många som har eller har haft en ätstörning skäms över att de är smalare än andra och tror att andra kommer att uppfatta dem som äckliga. Jag tror att det är viktigt att du får prata med någon om den skammen du beskriver att du känner inför dig själv.
Känner dina behandlare till dina magsmärtor? Vi på tjejjouren.se har ingen medicinisk utbildning så tyvärr kan jag inte ge några jättebra råd om just det, mer än att det är viktigt att din behandlare vet om hur du har det och att du får den hjälp som går att få. Ingen förtjänar att gå och ha så ont som du har.
Jag hoppas att jag har gett dig ett svar som kan vara lite till hjälp i alla fall. Ta hand om dig och kämpa på!
/Tjejjouren.se
