Hej!
Jag har en lillebror på 12 år som är väldigt känslig och har dåligt självförtroende. När han var liten hade han massor av kompisar och var ett lyckligt barn. Men när han började fyran så förändrades allt. Klasserna i hans årskurs blandades, så han började i en ny klass och han blev medveten om hur han upplevdes inför andra. Varken jag eller min bror pratar med våra föräldrar om vårat mående så ofta heller. De är snälla och stöttande, men vi har liksom inte den relationen. Och jag och min bror pratar inte heller om sådant.
Det har bara blivit sämre med åren och han vågar inte uttrycka sina känslor eller prata med någon. Han tar inte heller något intiativ själv för att prata med andra. Han har aldrig öppnat upp sig och berättat hur han känner och han står alltid och speglar sig hemma och är beroende av sitt utseende. Han har blivit underviktig, undviker mat som har tidigare åt och tittar på youtubers som håller på med hård träning och pratar om kalorier hit och dit. Jag är rädd att han lider av en ätstörning och jag är så stressad för jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Jag har jättesvårt för att stötta andra, eller i alla fall säga rätt saker för att hjälpa dem. Det är inte för att vara elak, för jag vill verkligen hjälpa till och stötta men kan inte!
Mina föräldrar mår också jättedåligt pga detta. Min mamma kom och grät i mitt rum och kände sig som en dålig förälder för att hon inte heller vet vad hon ska göra.
Svar
Hej!
Vad starkt av dig att höra av dig till oss!
Du berättar att du misstänker att din lillebror mår dåligt, och att han har gjort det ett tag. Du berättar även att du inte vet hur du ska hjälpa honom och att du är rädd för att säga fel saker.
Att vara anhörig till någon som är sjuk eller lider av psykisk ohälsa kan vara jättejobbigt. Det är svårt att veta hur man ska göra i en sån situation. Det är vanligt att man övertänker och kanske tror att det man säger ska såra personen och därför helt enkelt inte säger någonting alls. Du är absolut inte ensam om att känna så här.
Men oftast behöver man inte säga så mycket. Till en början kan man fråga hur personen mår, eller helt enkelt berätta att man är orolig för personens mående. Man kan föreslå att hitta på någonting tillsammans. Om du misstänker att din lillebror lider av en ätstörning kanske det till en början är bättre att hitta på någonting som inte har med ätande att göra.
Om det känns bekvämt kan man också erbjuda sig att hjälpa personen att söka hjälp.
Du beskriver att din bror aldrig har berättat om hur han mår. När man mår dåligt kan det kännas svårt att våga ta steget att öppna upp sig för andra, bland annat för att man inte vet hur de ska reagera. Det kan vara så att han till en början inte vill prata om det om du frågar eller till och med blir irriterad. Men då kommer han veta att du finns där för honom när han känner att han är redo för att öppna upp sig.
Det låter som att du är en jättebra syster som vill finnas där för din lillebror. Men samtidigt får du inte glömma bort dig själv och ditt mående. Jag tycker att det låter som att du tar ett stort ansvar för din familj, och det kanske skulle vara skönt för dig att få prata med någon om det? Kanske en kurator på skolan, eller någon annan vuxen du kan lita på? Du kan också kontakta Frisk & Fri som är en förening som jobbar med att stötta och hjälpa personer som lider av ätstörningar. De har även en närståendelinje dit man kan höra av sig för att få hjälp och stöd som anhörig. Jag skulle rekommendera dig att höra av dig till dem om du känner att det skulle underlätta för dig.
Du berättar att dina föräldrar är stöttande men att ni inte har en sån relation där ni pratar om sånt här med varandra. Det är bra att du känner att dina föräldrar är stöttande! Då tolkar jag det som att ni kanske har en bra relation med varandra? Hur skulle det kännas att berätta för dina föräldrar om hur du oroar dig för din bror och även hur du mår i detta?
Du berättar att din mamma har sagt att hon inte heller vet hur hon ska göra i den här situationen. Om du känner att du skulle kunna ta upp det här, så kanske ni kan prata ut om det och stötta varandra?
Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor och att allting ordnar sig med dig och din bror. Du är välkommen att höra av dig igen, antingen här via frågelådan eller genom att chatta med någon av våra jourer.
Ta hand om dig <3
/Tjejjouren.se
